Västlänken: workshops 1 & 2

Här hittar du bildspelet från workshop 1 & 2 samt länkar till material som kan vara intressant för dig att läsa:

Workshop 1 & 2 – Västlänken (bildspel i pdf-format)

checka in – steg för steg

utcheckning – steg för steg

Om kontexten och nejets visdom

Verktygen från dag 2

Återspegling

Summering

 

Seminariet om medskapande dialog och hantering av svåra samtal

Här hittar ni bildspelet som användes i Alingsås den 24 november och några andra artiklar och länkar

Bildspel 1 Alingsås (Martin Sande)

Bildspel 2 Alingsås (Bernard le Roux)

Om begreppet perspektiv

Nejets visdom

Om neutralitetEn variant av Martin’s beslutskvadrant med text

Länkar från Martin

SKLs skrift om komplexa samhällsfrågor

From Arrogance till Intimacy

Dialog och hantering av svåra samtal och motsättningar

Här kommer några länkar och materialet från kursdagen den 10 november:

Bilder som vi använde och några till:  Svåra samtal 10 november

Att checka in och ut – hur man gör: incheckning och utcheckning

Ett föredrag av Martin Sande om dialog: se video och även fler föredrag av forskare och praktiker

 

 

Att föra samtal från två sidor

(Oredigerad text)

Syftet med ett sådant samtal är att skapa större tydlighet i en fråga.

När det uppstår en tydlig polaritet i ett samtal är det inte ovanligt att det samtidigt uppstår någon grad av förvirring – så är ofta fallet med motsättningar som uppstår och i synnerlighet konflikter. Att ge plats för motsatta perspektiv och att uppmuntra deltagarna att ”prova på att stå på båda sidor” är det som leder till nya insikter och ökad klarhet

Första steg: Synliggör och namnge polariteten

Polariteten kan ibland vara självklart: en del av deltagare i en grupp säger ”vi tänker så här” och andra säger ”nej, vi håller inte med”. Ibland är det svårare att upptäcka ”nejet”. Det kan utrycka sig som tveksamhet – någon som rinkar i pannan eller skakar huvudet. Ibland är det en tyst minoritet som inte säger något alls. Som samtalsledare kan du fråga: ”är det någon som är tveksam eller inte håller med?”.

Polariteten uttrycker sig också mer subtilt: när en fråga (engelska issue) kommer upp flera gånger utan att gruppen tar tag i den.
Till exempel: någon i gruppen säger att vi bör arbeta mer förebyggande. Ingen reagerar. Några minuter senare sägs det igen – kanske på ett litet annorlunda sätt. När förebyggande kommer en tredje gång då vet du som samtalsledare att det finns någon form av polaritet. Här kan du föreslå ett samtal från två sidor om förebyggande arbete: ja kontra nej.

Var tydligt och formulera polariteten på ett enkelt och lättbegripligt sätt.

Steg 2: Förklara vad gruppen ska göra och få deras godkännande

Det är viktigt att du beskriver processen och få deras godtycke att prova den

Steg 3: Argumentera allihop från samma sida, byt sida (max 2-3 ggr per sida)

Observera att alla argumenterar från båda sidor. Påminn om att deltagare fritt kan röra sig mellan perspektiven – att det är ok att lyfta argument för båda sidor.

Steg 4: Reflektera tillsammans

Be deltagare att fundera själva en stund: ”Vad var det som någon sa – eller som jag själv sa – som träffade mig? Vilken insikt har jag fått?” Här är det vanligt att deltagare kommenterar eller gör en intellektuell reflektion – uppmana dem i förväg att reflektera utifrån sig själv: ”det som fick mig att reagera var … ”. Det är även möjligt att lägga till följande: ”… och insikten jag har fått om mig själv är …”. Uppmana deltagare att prata i ”jag-form”.

Steg 5: Fatta ett eller flera beslut baserat på dessa insikter tillsammans

Utifrån personliga insikterna i gruppen kan du nu gå vidare till att fatta ett eller fler gemensamma beslut.

Källa: Martin Sande

Material och länkar från kursdag: en introduktion till samtalsledning och dialog

Här hittar ni anteckningar om:

Länkar som Martin hänvisade till:

Och här kommer bildspelet om ni vill titta på den igen: Introkurs samtalsledning och dialog

 

 

 

Checka ut (steg för steg)

  • Bestäm dig för frågorna som du ska ställa. Exempel:
    Vad tar jag med mig?
    Beslut som jag tar för mig själv
  • Be deltagare fundera på frågorna själva en minut
  • Be deltagare turas om med att svara på frågor och checka ut – låt deltagare bestämmer när och hur mycket de vill säga
  • Sammanfatta (om det är lämpligt – ibland behövs ingen sammanfattning)

Som i check-in ska det inte vara något samtal mellan deltagarna

Synliggör och sprida nejet (steg för steg)

(Vi använder ”nejet” som synonym för minoritetsrösten, rösten som inte kommer ges plats, den tveksamma rösten)

  1. ”Nejet” existerar i relation till en majoritetsposition eller maktposition. Fastställ majoritetspositionen först och leta sedan efter nejet eller minoriteten.
    Några exempel för att illustrera
    Kommunen har bestämt sig för att bygga en ny bro. Eftersom beslutet står fast utgör kommunens beslut ”maktpositionen”. Allt motstånd kan betraktas som ”nejet” eller minoriteten.
    I en fråga om hur skolresultatet ska förbättras är det ingen tydlig ja eller nej röst i början på dialogprocessen. En inventeringsprocess behövs för att fastställa vilka förslag har starkt stöd och vilka bör betraktas som ”minoritetsrösten”.
  2. Ge plats för nejet att komma fram – gör det trygg för deltagare att säga att de inte håller med majoriteten.
    Det kan låta såhär: Vi lägger alla märke till att majoriteten stödjer A (ett förslag, en plan, en idé). Är det någon som är tveksam gentemot förslaget? Finns det andra alternativ som inte har kommit fram än?
  3. Sprida nejet. Synliggör att nejet inte enbart yttrar sig genom en person – det är vanligtvis fler som känner samma tveksamhet, oro eller motstånd.
    Ställ frågan: är det andra som känner likadant? Är det någon som kan identifiera med sig med nejet – även delvis?
    Detta är en indikation att den som kom fram med nejet inte är ensam – att flera andra (möjligtvis) känner likadant.

B(r)yta perspektiv i ett lärande samtal

  1. Diagnos: Vi upprepar oss, känner oss uttråkade eller det finns olika uppfattningar
  2. Synliggör och namnge polariteten! Uttryck enkelt och tydligt
  3. Argumentera allihop från samma sida, byt sida (max 2-3 ggr per sida) Observera att alla argumenterar från båda sidor. Påminn om att Du kan fritt röra dig mellan perspektiven.
  4. Reflektera: ”Vad träffade mig/vilken insikt har jag fått?” Obs uttryck i jag-form
  5. Lyssna på alla insikter och ”klustra” dem i teman
  6. Fatta ett eller flera beslut baserat på dessa insikter tillsammans!

Reset Password

[theme-my-login]

Register

[theme-my-login]

Log Out

[theme-my-login]

Kurs: Samla perspektiv, hantera nejet och skapa flöde

Kursupplägg:

  1. Check-in (anteckningar för varför och hur man gör en check-in)
    (Du kommer att göra en check-in med din samtalsgrupp på introseminarium)
  2. Samla in perspektiv:
    a. Spegling som verktyg (spegling steg för steg)
    b. Summering som verktyg (summering steg för steg)
    (Du kommer att göra en insamling av perspektiv – det vill säga åsikter, tankar, idéer – på introseminariet. Använd spegling och summering där det känns rätt för er)
  3. Skapa ett samtal där perspektiven tydliggörs och bryts mot varandra – lärande samtal 1.1 (anteckningar)
    (Detta kommer du att göra på introseminariet)
  4. Teori: vad vi gjorde och varför (Komplexitet, arrrogans och medskapande beslut(2) en bildspel från Martin)
  5. Check-ut (utcheckning steg för steg)
    (Detta kommer du att göra med din grupp på introseminariet)

Övriga anteckningar och länkar

Att synliggör perspektiv och skapa rörelse (bildspel från dagen)

Komplexitet, arrrogans och medskapande beslut(2) (Martins teoribilder)

Introduktionsseminarier

Bildspelet från seminarium på Lilla Götafors i Mölndal: Bildspel för seminarium #4

Seminarium: Varför dialog?

Presentationer och videoinspelningar av dagens föreläsningar:

Carina Listerborn – Malmö Högskola

Lena Langlet – SKL

Nazem Tahvilsadeh – KTH

 

Martin Sande – Preera          Video

 

Om ni vill anmälla er till någon av våra andra seminarier kan ni göra det via följande länkar:

Information om höstens program och en eventuell repris på seminarium kommer att finnas på dialog.socialhallbarhet.se så snart datumen är fastställda.

Uppgifter för dialogledare – dag 1

Check-in

Se anteckningarna om check-in:

En check-in kan användas i många olika sammanhang. Här kommer några sådana där du kan prova check-in. Anpassa den så att den passar sammanhanget. Del gärna med dig om hur du har anpassat den och hur den fungerade.

Övning: Testa check-in och reflektera

  • gör en check in hemma med din familj – till exempel när ni sitter vid bordet för kvällsmat
  • föreslå till din arbetslag att du gör en check-in med dem
  • hitta något annat tillfälle att öva en check-in

Skriv ner dina reflektioner kring övningen:

  1. Lyckades du förklara vad check-in handlade om? Vilka frågor ställde du?
  2. Vad hände?
  3. Vad fungerade bra?
  4. Vad fungerade mindre bra? Har du några tankar kring hur du skulle kunna göra förbättringen?

 

Samtalstyper

Se anteckningarna om samtalstyper

Övning: Vilka samtalstyper kallas för dialog?

Om du är med i ett samtal om dialog, försöka att ta reda på vilken samtalstyp det är folk menar när de använder ordet ”dialog”. Till exempel kan det handla om att informera invånare om ett beslut. Då kan det låta såhär: ”vi ska bjuda in medborgare till dialog för att informera dem … ”

Skriv gärna ner dina observationer.

Övning: samtalstyper på era möten

Fundera efter ett möte vilka samtalstyper användes under mötet. Var det mycket information? Hur ofta blev det diskussion och debatt? Blev det någon gång ett lärande samtal?

 

Neutralitet

Se anteckningarna om neutralitet

Adam Nilsson har skrivit en kandidatsuppsats om samtalsledarens neutrala roll. Neutralitetens roll

Övning: kan du pendla mellan neutralitet och aktivt deltagande (neutralitetsdansen)?

På ett möte eller i ett samtal, var uppmärksam om vad du har för egen åsikt. Stå för din åsikt och framför den med övertygelse. Kliv då tillbaka och inta en neutral roll. Det kan innebära att du:

  • lyssnar utan att göra en bedömning om rätt eller fel, bra eller dålig och utan att hålla med eller emot
  • du kan – efter du har sagt ditt – fråga vad andra tycker, känner eller vill göra (utan att ifrågasätta eller att komma med motargument)

Skriv ner dina reflektioner:

  • Lyckades du med ”neutralitetsdansen”? Beskriv vad som hänt.
  • Var det något som du känner gick särskilt bra?
  • Vad var svårt för dig?
  • Hur skulle du vilja göra nästa gång?

 

Att formulera dina egna principer

Uppgift: fundera över vilka principer du skulle ha som samtalsledare eller dialogledare

Här är principerna som finns på dialog.socialhallbarhet.se

  1. Ta reda på och involvera alla perspektiv i en fråga – eller så många som möjligt
  2. Ta reda på nej-rösten (också minoritetsrösten) för den innehåller vishet för majoriteten
  3. Fastställa graden av konflikt innan dialogen dras igång
  4. Betrakta alla perspektiv som likvärdiga – det finns inga rätt eller fel, bra eller dåliga perspektiv. Det är din neutralitet som dialogledare som gör att alla perspektiv kan bli synliga
  5. Lyssna med empati och utan att göra en bedömning – detta skapar förtroende och engagemang
  6. Återkoppla kontinuerligt
  7. Använd dialogverktyg som främjar öppenhet och klarhet bland deltagare
  8. Uppmuntra till direkta möten när möjligt – det är i sådana möten som förändring har störst möjlighet att ske
  9. Relationen mellan intressenter fortsätter även när samtalet är slut – underlätta för dialogens fortsättning
  10. Tillåt deltagare att vara delaktiga i dialogens innehåll och process
  11. Lita på deltagarnas förmåga att hitta en väg framåt – styr inte i onödan
  12. Underlätta för konkretisering av dialogens resultat

Och här är principer som formulerades för dialoger i komplexa problem (som inspiration)

Premisser och principer för medborgardelaktighet – från processledarens perspektiv

(Premisserna eller värdegrund är skrivna i svart text och principerna eller riktlinjer för praxis i , kursiv text)

Syn på människan

  • Människor vill ha inflytande i beslut som rör dem.
  • Människor har förmågan att fatta egna beslut
  • Människor har ett behov att bli informerade om förändringar och beslut som berör dem

Därför bör vi som processledare:

  • Motivera för deltagande processer där medborgare får möjlighet att påverka beslut
  • Involvera människor som berörs av ett beslut, en konflikt eller visionsprocess i dialog som ger dem möjlighet att påverka beslutet
  • Ge människor möjlighet att påverka såväl innehåll som formen av dialogprocesser i den utsträckning det går
  • Återkoppla till såväl deltagare i en dialogprocess som icke-deltagare som är berörda, drabbade eller intresserade

Syn på konflikt och komplexitet

  • Konflikt skapar en kris i interaktion mellan inblandade parter som försvårar kommunikation mellan dem
  • Konflikt tyder på delar av samhället som inte är integrerade – d.v.s. perspektiv som blir marginaliserade, tystade eller ignorerade
  • Komplexa frågor eller konflikter kan inte lösas genom att använda linjära metoder. De kräver ett förhållningssätt som bygger på kollaboration. De flesta samhällsfrågor är komplexa i mindre eller större utsträckning.

Därför bör vi som processledare:

  • Inte undvika eller försöka dämpa konflikter
  • Fokusera på att skapa klarhet och öppenhet i all dialog som förs
  • Skapa fora där deltagare (medborgare, tjänstemän och politiker) får möjlighet att synliggör motsättningar
  • Motverka marginalisering av ett eller fler perspektiv i en konflikt eller dialogprocess
  • Identifiera en frågas komplexitet och använda ett förhållningssätt som gör det möjligt att hantera den på ett konstruktivt sätt – vilket innebär att inget relevant perspektiv uteslutas
  • Se till att alla deltagare känner sig hörda och tagna på allvar

Syn på hållbarhet – särskilt social hållbarhet

  • Ett socialt hållbart samhälle är ett som kännetecknas av rättvisa, social inkludering, sund samspel, trygghet och anpassbarhet
  • Hållbara samhällen besitter förmågan att hantera problem som uppstår på ett konstruktivt sätt

Därför bör vi som processledare:

  • Inkludera alla relevanta perspektiv i våra processer
  • Särskilt se till att inkludera perspektiv som ofta marginaliseras tas in i processen – till exempel grupper som barn, funktionshindrade, kvinnor, invandrare mm.
  • Skapa trygga fora där alla kan delta och uppnå större klarhet och öppenhet
  • Vara flexibla när det gäller alla aspekter av dialogprocessen
  • Stödja deltagare att lösa svåra frågor och konflikter på den nivå de känner sig bekväm och trygg med
  • Motivera för processer där motsättningar hanteras på djupet (som i sin tur kräver att vi måste kunna hantera sådana processer)

Syn på dialog och delaktighet

  • Dialog är ett sätt att ge medborgare inflytande i beslut som rör dem
  • Dialog är ett sätt att hantera komplexa frågor, konflikt och kris som uppstår i samhället

Därför bör vi som processledare:

  • Motivera för dialog i alla beslut som berör medborgarna, i konfliktsituationer och komplexa frågor och i visionsprocesser.

 

Material för seminarier 2015

Utbildning för dialogledare

Kursanteckningar

En uppsats av Adam Nilsson: Neutralitetens roll (pdf)

Bildspel 22 april: Bildspel för dag 1 – dialogledarutbildning

Anteckningar från kursen: samla perspektiv, hantera nejet och skapa flöde (Martin och Bernard)

Uppgifter

Här hittar du uppgifterna på en internetsida
och här kan du ladda ner dem som dokument: ÖVNINGAR Dialogledarutbildning 1 (word)

Att jobba med perspektiv

Perspektiv, i dialogsammanhang, betecknar en människas (eller en grupp av människors) ståndpunkt i förhållande till en fråga eller ett problem.

Ett exempel: Jag är kritiskt till ett beslut om att det ska byggas i min förort. Jag känner mig begränsad eller kränkt. Mina känslor kan bero på att jag upplever att den nya utvecklingen fördärvar min utsikt. De kan också bero på andra saker som inte har en direkt koppling till byggandet – till exempel att jag som medborgare känner mig överkörd av politiken eller att jag är rädd att invandrare ska flyta in i mitt område. Varje individ reagerar på ett individuellt sätt och präglas av unika erfarenheter, känslor och tankar.

Vi kan då säga att det finns lika många perspektiv som det finns deltagare eller intressenter i en dialog om en bestämd fråga.

Kom vi säger att kommunen vill lägga ner en skola. Person A tycker att det är en förfärlig idé därför att det skulle innebär långa resor för barnen till en annan skola. Person B tycker också att idén är förfärlig därför att barnens trygghet påverkas. För A handlar det om ett besvär med tid och resor medan det för person B handlar om barnens (eller Bs egna) trygghetsbehov.

Är det möjligt att hitta sambandet mellan dessa? Flera människors perspektiv kan ofta grupperas tillsammans.

A och B i vårt skolexempel kan dock stå sida vid sida för att protestera under en plakat med orden: beslutet påverkar våra barn!

En sådan gruppering av perspektiv är alltid en subjektiv indelning som någon gör med syftet att förenkla.

Man skulle likaväl kunna säga att de representerar perspektivet ”vi håller inte med beslutet”. Det skulle även vara möjligt att dela upp perspektivet för att ge uttryck för A alla som tänker som hon när det gäller resor, och B tillsammans med andra som har bekymmer med trygghet.

Att tänka i termer av perspektiv skiljer sig från ett traditionellt representationstänkande.

Perspektiv kan delas av olika grupper och det kan finnas olika perspektiv i samma grupp. En representant för en föräldraförening i vårt exempel skulle behöva representera föräldrar som tycker att skolnedläggningen är besvärlig OCH andra som tycker att det blir mycket bättre för barnen att vara i grannskolan som är finare. I stället kan man tänka bjuda in representanter för båda grupper.

I perspektivtänkande är det inte en fråga om att få representanter för organisationer eller grupper att delta i en dialog, men snarare att se till att så många av perspektiv som möjligt finns med i dialogen.

Många som anordnar dialoger tänker att man bör ha med representanter från föreningar, organisationer och även informella grupper. Problemet är dock att samhället inte enbart består av formella grupper. Informella grupper som plötsligt uppstår kring en fråga och som står för ett eller fler perspektiv blir allt vanligare. Att arbeta med perspektiv gör också gruppöverskridande allianser synliga samtidigt som det blir möjligt för personer som tillhör ”motsatta grupper” att byta eller anpassa sitt perspektiv.

Om vi kan komma bort från formell representation, får vi möjlighet att skapa en dialog där perspektiv bryts mot varandra och som leder till nya insikter och ökad ömsesidig förståelse.

Det finns flera exempel från dialoger där deltagare under dialogens gång får insikt om och förståelse för någon annans perspektiv. Insikten medför att de är beredd att anpassa sitt eget perspektiv för att komma fram till en lösning. I vårt hypotetiska exempel om skolans nedläggning skulle det till exempel kunna ske att trygghet blir en fråga som fler än bara föräldrar tycker är viktig och som kan tas med i beslutet om att lägga ner skolan samt genomförandet av beslutet.

Några definitioner av dialog

Dialog

”Dialog kommer från grekiska; dialogos och betyder genom (dia) ordet (logos)eller mening genom ord.” (Pruitt, B., & Thomas, P. (2007). Democratic Dialogue: A handbook for practitioners)

”Vi försöker att tänka in delaktighet och inflytande från invånarna i sitt vårt dagliga arbete och på så vis skapa mer en dialogkultur i förvaltningen.” Utvecklingschef – Göteborgs Stad

”För att nå en riktigt god insikt om medborgarnas levnadsvillkor, hur de tänker och vilka ståndpunkter som finns bedöms Göteborgs Stad behöva bygga en dialogkultur. Samtalet behöver pågå hela tiden för att göra det möjligt att berörda medborgare ges information om de grunder som förtroendevalda har för att ta ställning till frågor av olika slag. Dialogen, i sig självt, blir så att säga en förutsättning för att besluten ska kunna uppfattas som berättigade.” (Rapport 1”Fördjupa demokratin genom att öka medborgarnas möjligheter till inflytande” – Göteborgs Stad)

“The critical quality of dialogue lies in that participants come together in a safe space to understand each other’s viewpoints in order to develop new options to address a commonly identified problem” (Resultatet av en enkätundersökning av UNDP personal (United Nation Development ))

“Dialogue is a process of genuine interaction through which human beings listen to each other deeply enough to be changed by what they learn. Each makes a serious effort to take others’ concerns into her or his own picture, even when disagreement persists. No participant gives up her or his identity, but each recognizes enough of the other’s valid human claims that he or she will act differently toward the other.” (Hal Saunders of the International Institute for Sustained Dialogue and the Kettering Foundation)

“Debate assumes only one right answer and invests in pressing and defending

it; dialogue assumes the possibility of an answer better than any of the original points. Debate narrows views and closes minds; dialogue can build new relationships.” (Hal Saunders of the International Institute for Sustained Dialogue and the Kettering Foundation)

“In Dialogue, a group of people can explore the individual and collective presuppositions, ideas, beliefs, and feelings that subtly control their interactions. It provides an opportunity to participate in a process that displays communication successes and failures. It can reveal the often puzzling patterns of incoherence that lead the group to avoid certain issues or, on the other hand, to insist, against all reason, on standing and defending opinions about particular issues.” (Dialogue – A proposal (1991) By David Bohm, Donald Factor and Peter Garrett)

”Dialog är en metod för att samla all tillgänglig kunskap och rådande argument kring ett visst ämne för att skapa en gemensam förståelse som sen kan leda fram till en framkomlig väg som tillfredsställer alla berörda parters behov. Det är en metod för att tänka och reflektera tillsammans.” (Isaacs, W. (2000).Dialogen och konsten att tänka tillsammans. Stockholm: Bookhouse)

Om medborgardialog och brukardialog

”Medborgardialog är en del av den politiska styrningen där strukturerad dialog används som ett tydligt inslag inför beslut i kommunen. Det kan både röra beslut i nämnder, beredningar eller i kommunfullmäktige. Respektive nämnd, initierar dialog med medborgarna i ett särskilt ärende eller i en särskild fråga.”

(Rapport 1”Fördjupa demokratin genom att öka medborgarnas möjligheter till inflytande” – Göteborgs Stad)

”Brukardialog eller brukarinflytande avser kommunens specifika tjänster och service till sina invånare. Här handlar det om att följa upp kvaliteten och tillvarata brukarnas synpunkter på tjänsterna. Brukardialogen handlar inte om den politiska processen och sker främst mellan brukare och tjänstemän. Med hjälp av brukardialog kan tjänster och service förbättras och utvecklas. ” (Rapport 1”Fördjupa demokratin genom att öka medborgarnas möjligheter till inflytande” – Göteborgs Stad)

Varför ska staden arbeta med medborgardialog?

Fyra huvudsakliga skäl tas upp i bakgrundsarbetet till Göteborg Stads arbete med medborgardialog :

  • ökad kapacitet att arbeta verksamt med komplexa samhällsfrågor
  • ökad social hållbarhet i staden
  • ökad legitimitet för det representativa demokratiska systemet
  • ökad effektivitet i stadens styrning

Dessa skäl går in i varandra, men en kort beskrivning av motiveringen bakom var och en av dem kan se ut så här:

Medborgardialog för bättre hantering av komplexa samhällsfrågor

Vi lever i en tid när stora globala förändringsprocesser – globalisering, ökad transnationell migration, snabb urbanisering – dels flätas samman med varandra, dels gör att det lokala och det globala flätas samman, på sätt som ställer samhällen och deras styrning inför helt nya utmaningar och möjligheter. Världen har blivit allt mer komplex. För att kunna arbeta verksamt med komplexa samhällsfrågor krävs att många olika parter involveras, att man drar nytta av deras olika perspektiv och kunskap kring frågorna och får deras ”buy-in” i de hanteringsalternativ som väljs. För detta är dialog ett viktigt verktyg.

Medborgardialog för att bidra till ökad social hållbarhet i staden

De globala och lokala hållbarhetsutmaningarna är exempel på komplexa samhällsfrågor. I Göteborg bedöms den sociala hållbarheten vara en allt större utmaning, på grund av stora skillnader i folkhälsa, socio-ekonomisk utveckling och livschanser i olika delar av staden, och på grund av låg tillit både medborgare emellan och mellan medborgare och styrande i delar av staden. Risken att sociala spänningar ska ta sig uttryck i ökad kriminalitet och i våldsamma upplopp som inte bara påverkar stadens egna befolkning negativt utan också minskar stadens möjlighet att attrahera de företag som behövs för att bidra till ekonomisk tillväxt och en stabil lokal skattebas, kopplar ihop den sociala hållbarheten med övriga hållbarhetsdimensioner. För att kunna arbeta effektivt med social hållbarhet på lokal nivå krävs att vi involverar medborgarna i dialog och ökar deras möjlighet till medskapande och inflytande över stadens utveckling.

Medborgardialog för att öka legitimiteten för den representativa demokratin

Det demokratiska systemet i Sverige står inför utmaningar. Allt färre väljer att engagera sig i politiska partier vilket innebär att allt färre deltar i det demokratiska samtalet om hur landet ska styras och hur prioriteringar av resursanvändning ska göras mellan olika sakområden. Det är också mycket ojämnt fördelat bland befolkningen vilka grupper som väljer att göras sin röst hörd i allmänna val, med lägre deltagande hos framförallt unga, kvinnor och utrikes födda. För att öka legitimiteten för det demokratiska systemet hos befolkningen behöver medborgarna involveras i mellanvalsdemokrati via medborgardialog. I underlagsrapporten för Kommunfullmäktiges beslut om ”Göteborgsprinciperna för medborgardialog” står att läsa:

”Medborgardialogen kan ses som ett komplement till den ordinarie dialog som sker med medborgarna. De traditionella kanaler som den representativa demokratin använder sig av tycks ha svårt att säkra det medborgerliga medskapandet. Om förtroendevalda i stadens nämnder har tillgång till ett bredare underlag i beslutsfattandet, där medborgarnas uppfattningar och synpunkter uttrycks bedöms detta ge möjlighet att bättre möta göteborgarnas behov. För att nå en riktigt god insikt om medborgarnas levnadsvillkor, hur de tänker och vilka ståndpunkter som finns bedöms Göteborgs Stad behöva bygga en dialogkultur. Samtalet behöver pågå hela tiden för att göra det möjligt att berörda medborgare ges information om de grunder som förtroendevalda har för att ta ställning till frågor av olika slag. Dialogen, i sig självt, blir så att säga en förutsättning för att besluten ska kunna uppfattas som berättigade. Dialogen kan sägas ha olika avsikter, det handlar om att öka medborgarnas självtillit och kapacitet för att såväl kunna påverka sin vardagssituation som att aktivt kunna delta i och påverka samhällets utveckling.”

Medborgardialog för ökad effektivitet i samhällets styrning

”Ökad effektivitet i stadens styrning” är något som också nämns som skäl för varför dialog med medborgare behövs. Med ökad kunskap om medborgarnas behov kan servicen utformas effektivare och på så sätt bidra till effektivt nyttjande av skattemedel. Detta kan samtidigt bidra till ökad legitimitet för lokala politiker och partier eftersom dessas legitimitet i betydande grad vilar på förvaltningarnas förmåga att ge medborgarna effektiv samhällsservice.

Mycket av stadsutvecklingen framöver är kopplat till stadsbyggnad, och även på detta område är ”effektivitet” ett tungt vägande motiv till att vilja involvera medborgare i dialog. Genom att öka möjligheterna till dialog i tidiga skeden – tidigare än de lagstadgade samrådstillfällen som finns inlagda i planprocesserna – hoppas man både kunna skapa förtroendefulla relationer med medborgarna och ta hänsyn till synpunkter som ökar acceptansen för byggnationen. Detta hoppas man i sin tur ska öka effektiviteten i stadsbyggandet genom att överklaganden minskar som annars både fördyrar projekten och gör att de drar ut på tiden.

Vad menar vi med lärande dialog?

Dialog och lärande dialog

”Dialog” är ett ord som kommit att användas för många olika typer av samtal. När vi talar om ”dialog” i detta sammanhang menar vi något mer specifikt, och som vi därför för tydlighets skull väljer att kalla ”lärande dialog”. Det handlar om att skapa forum för samtal där allt som behöver komma fram kring en fråga ges förutsättningar att bli del av samtalet. Att skapa möjlighet till gemensamt utforskande och lärande kring frågan, från alla olika berörda parternas perspektiv. Att fokusera på kvaliteten på relationerna mellan parterna och på den nya förståelsen kring frågan som dialogen kan ge dem, i mycket högre grad än på vem som eventuellt har ”rätt” eller ”fel”, eftersom uppfattningen om detta skiftar beroende av perspektiv. ”Lärande dialog” handlar inte om att sträva efter konsensus. Istället handlar det om att synliggöra de olika perspektiv och intressen som finns kring en fråga och att mot bakgrund av den fördjupade förståelse som synliggörandet ger, skapa grund för handlingsalternativ som i sämsta fall kan tolereras av alla, och i bästa fall resulterar i gemensamt handlande.

I ett försök att förmedla något av den lärande dialogens ”väsen” tar vi hjälp av David Bohm och William Isaacs, som båda utforskat dialog praktiskt och teoretiskt.

Bohm och Isaacs

David Bohm är en av dialogens inflytelserika teoretiker. Han beskriver att ordet dialog kommer från det grekiska ordet dialogos, där dia står för ”genom” och logos står för ”ordets mening”. Genom att härleda ordets betydelse kan vi få bilden att dialog handlar om ”en ström av mening” som flödar bland, genom och mellan oss, menar han. Och vidare:

”Detta möjliggör en ström av mening i hela gruppen, ur vilken ny förståelse kan uppstå, som kanske inte alls har funnits vid startpunkten. Det är något kreativt. Och denna delade mening är ”limmet” och ”cementet” som håller samman människor och samhällen.

Kontrastera detta med ordet ”diskussion” (…) Det betyder egentligen att bryta upp saker. Det betonar idén om analys, där det kan finna många olika åsikter och där alla presenterar en egen åsikt – analyserar och bryter isär. Det har uppenbart sitt värde, men det är begränsat, och det tar oss inte långt bortom våra olika åsikter. Diskussion är som att spela ping-pong, där människor slår iväg sina idéer fram och tillbaka, och spelets mål är att vinna eller ta poäng för egen del. Möjligen tar du upp någons idé för att backa upp din egen – du kan hålla med vissa och inte hålla med andra – men huvudpoängen är att vinna spelet. Så är ofta fallet vid diskussion.

I dialog däremot försöker ingen vinna. Alla vinner om någon vinner. Samtalet sker i en annorlunda anda. I en dialog finns inga försök att vinna poäng, eller att få just din åsikt att ”segra över andras”. Istället vinner alla närhelst ett misstag från någons sida upptäcks. Det är en situation av vinna-vinna, medan det andra är vinna-förlora – om jag vinner förlorar du. Men dialog handlar mer om gemensamt deltagande, där vi inte spelar ett spel mot varandra, utan med varandra. I dialog vinner alla.” /…/

I en /…/ dialog, när en person säger något, svarar den andre personen vanligtvis inte med exakt samma betydelseinnehåll som det den första personen såg. Istället är meningsinnehållen bara liknande, men inte identiska. När den andre personen svarar ser den förste personen därför en skillnad mellan vad hen försökte säga och vad den andre förstod. Under begrundandet över skillnaden, kan det hända att personen då kommer kunna se något nytt som är relevant för både personens egen och den andres synpunkt. Och så kan det gå fram och tillbaka, med en kontinuerlig uppkomst av nytt innehåll som är bådas. Således, i dialog försöker en deltagare inte ’make common’ – ’göra till allas’ – vissa idéer eller bitar av information som denne redan känner till. Istället kan man säga att de två skapar något ’in common’ – ’gemensamt’ – dvs skapar något nytt tillsammans.
(Bohm: On dialoge, 1996 och 2004, s. 2-7, översättning av A. Tiger)

Organisations- och dialogforskaren William Isaacs bygger i sin bok Dialogue and the art of thinking together (1999) vidare på Bohms tankar. Han menar att ordet dialogs rötter utöver ”flöde av mening” även är kopplat till betydelsen ”att samla ihop”, och till en djupare medvetenhet om relationerna mellan allting. Dialog är ett samtal i vilket deltagarna tänker tillsammans och i relation till varandra, menar han. Dialog utgår ifrån att det finns en underliggande helhet, och skapar möjlighet att undersöka hur denna helhet ser ut. Det är ett samtal med ett center istället för med sidor, som lyfter oss ut ur polarisering och in i ett vidare gemensamt medvetande. På så vis blir dialog ett medel för att kunna komma åt intelligensen och den samlade kraften hos grupper av människor. Dialog fyller ett djupare behov än bara att lyckas få folk att komma överens. Intensionen med förhandling är att nå fram till en överenskommelse bland parter som har skilda åsikter. Dialogens intension däremot är att nå ny förståelse, och att under processens gång forma en helt ny grund att tänka och agera utifrån – en kontext från vilken nya överenskommelser kan ingås. Dialog försöker avtäcka en grund av gemensam mening som kan hjälpa oss att koordinera våra ageranden med våra värden. I dialog inte bara löser man problem – man upplöser dem, menar Isaacs.

De flesta av oss, fortsätter han, utgår ifrån att vi måste förändra människor för att göra dem nåbara. För dialog behövs inget sådant. Istället ber dialogen oss lyssna efter en redan existerande helhet och att skapa en ny sorts förening oss emellan där vi lyssnar på djupet på alla åsikter folk uttrycker. Den ber oss skapa en kvalitet i vårt lyssnande och vår uppmärksamhet som kan inkludera – men är större än – varje enskild åsikt. Dialogen adresserar problem längre uppströms än konventionella sätt att samtala. Den försöker åstadkomma förändring vid källan till våra tankar och känslor, istället för bland de resultat som våra tankar producerar (Isaacs, s 18ff).

I dialog ryms också potentialen att värna att minoriteters perspektiv inte körs över av majoriteter. Detta är viktigt inte minst i majoritetsdemokratiska samhällen vars underliggande princip för legitima beslut ju är att ”majoriteten bestämmer”, men som samtidigt då riskerar att skapa grupper som inte känner sig hörda och tagna på allvar på lika villkor som andra i samhället.

 

Bibliotek

Anteckningar

Använd MINA FAVORITER till höger för att skapa din egen handbok med texter som du själv väljer ut

Workshop 1 & 2 – Göteborgs Stad, Trafikverket & Västtrafik

Bildspelet samt några verktyg och texter för fördjupning

Seminarium: Varför dialog?

Bildspel och annat från seminarium den 5e maj.

Introduktionsseminarier

Anteckningar och material från introduktionsseminarierna

 

Andra texter och artiklar

Här hittar du fördjupande texter och artiklar

Summering: gör så här

bland drar samtalet iväg och processledaren får inte möjlighet att bryta in. Ibland vill man att samtalet mellan deltagare ska fortgå ohindrat. Summering är ett bra sätt att hjälpa deltagare orientera sig, få större klarhet och själva få en andningspaus när samtalet hettar till. Summering kan också hjälpa med att lugna ner arga eller upprörda deltagare.

Genom en bra summering av ett samtal får deltagare bättre perspektiv på det som har sagts. De får möjlighet att välja hur de vill fortsätta. En bra summering sammanfattar kärnfult huvudämnen i ett samtal. Den synliggör punkter där det finns samstämmighet och punkter där deltagare inte är överens. Här följer några riktlinjer som kan hjälpa dig med summering . Du kan även öva dig på att summera under möten ni har i ditt arbete:

Några riktlinjer för att göra en bra summering

  • Summering sammanfattar en del av samtalet.
  • Summering är en tematisk sammanfattning av de ämnen som diskuterades (hellre än en spegling av det som deltagare säger)
    • Alla punkter (samtalsämnen) inkluderas.
    • Summering bör innefatta allt som deltagare är eniga om men framförallt saker som de inte är ense om.
    • När deltagare inte håller med varandra måste båda eller alla perspektiven redovisas.
    • Tala direkt till deltagare:
      du/ni säger x … och du/ni säger y… (INTE han/de säger … och hon/de säger …)
    • Om möjligt, använd deltagares språk.
    • Ändra inte innebörden av det deltagare yttrar i sammanhanget. Försök inte att ”göra mjukare” eller vattna ur skillnader mellan parterna. Skillnader ska bli tydligare genom summeringen.

Summering följs ofta av en avstämning – d.v.s. deltagare presenteras med ett val om hur de vill agera eller fortsätta.

Hur man återspeglar

Spegling eller återspegling är ett utmärkt sätt att få klarhet i samtal genom att synliggöra och tydliggöra det som sägs i en dialog. Den hjälper deltagare att lyssna både på sig själva och på varandra, dessutom sänker den tempot i samtalet. I dialogsammanhang kan spegling användas av både ledare och deltagare.

Du återspeglar till talaren det som du uppfattar han eller hon har sagt. Använd ett språk som ligger nära det som talaren använde. En bra återspegling fångar både substansen och den emotionella tonen – utan att upprepa orden rakt av.

Återspegling har några viktiga funktioner:

  • Den saktar ner tempot och skapar således trygghet hos deltagare.
  • Den skapar klarhet för talaren (som speglas) genom att den hör det han/ hon har sagt och kan rätta till eller bekräfta det.
  • Den skapar klarhet och öppenhet för andra deltagare som hör det talaren säger tydligare.

Praktiska riktlinjer för återspegling

  • Spegling innebär att du ska synliggöra, men INTE bära, en annans budskap.
  • Spegla en person i taget med fullt engagemang: Du säger att…
  • Spegling innebär inte att du ändrar något som en person har sagt.
    • Inkludera essensen av allt det som en person säger.
    • Lägg varken till eller ta bort något av det som har sagts.
    • Försök använda ord och uttryck som talaren använder.
  • Spegling bör inkludera känslorna bakom orden, inte enbart det som någon säger:
    Du säger att de inte lyssnar på er, och det ser ut som du har starka känslor kring detta.
  • Allt kan speglas: kroppsspråk, tystnad, gester, ansiktsuttryck:

Jag ser att du vänder dig bort: Du har inte sagt något under mötet.

  • Spegla med samma intensitet som talaren använde.

Spegling ska alltid bekräftas eller korrigeras.

  • En bra spegling väcker vanligtvis en direkt respons, antingen bekräftande eller nekande:
    Ja, precis! just det!
    Nej, det var inte så jag menade – jag var inte bara irriterad, jag var riktigt arg!
  • Där bekräftelse eller nekande inte kommer spontant, ska du fråga talaren om speglingen stämmer.
  • Att talaren inte håller med kan betyda att du inte har fångat upp essensen eller att personen inte har uttryckt sig så som den ville.

Om Göteborgs principer för dialog

Bakgrund:

Dialogen är ett komplement till vår representativa demokrati. På 1960-talet var hälften av väljarna starka partisympatisörer, nu på 2000-talet är väldigt få medborgare politiskt aktiva. På 1950-talet var det 5 medborgare per förtroendevald, runt 2010 var denna siffra 210 per förtroendevald. Denna utveckling var en anledning till att arbetet med Göteborgs principer för medborgardialog påbörjades – för att komplettera den representativa demokratin.

Arbetet med principerna tog 5 år att genomföra och gick följande väg:

  • 2010 Stadsledningskontoret fick uppdraget.
  • 2011 Kommunstyrelsen beslutar om att ta en paus.
  • 2012 Ett ordentligt utredningsarbete påbörjas.
  • 2013 Utredningen fortsätter och förslaget återremitteras.
  • 2014 Kommunfullmäktige beslutar i enlighet med förslaget.

Principerna är ett ramverk för bättre kommunikation mellan Göteborgs medborgare och deras företrädare. Det finns fyra motiv bakom principerna. Ett är bättre styrning som skapar legitimitet, tillit, insyn och bra beslut. Ett är bättre tjänster med hög effektivitet och kvalité som möter medborgarnas behov. Ett annat är kunskapsperspektivet där kompetens, kunskap, medvetenhet och självförtroende stärks. Och slutligen att aktivera medborgarskapet genom att bygga relationer mellan medborgare och kommun.

Genom att besluta om principerna klargörs också att tydlighet, öppenhet och återkoppling måste prägla dialogen.

Rapporten: Kommunfullmäktiges beslut består av tre olika delar. Första rapporten fokuserar på medborgardialog och att fördjupa demokratin genom att öka medborgarnas möjligheter till inflytande, andra rapporten har fokus på starkare inflytande för stadsdelsnämnderna i stadsplaneringen och den tredje lyfter förslag på E-demokratilösningar.

Mål och syfte med att införa dialogprocesser är att fördjupa och vitalisera demokratin och öka den sociala hållbarheten och även att öka medborgarnas förtroende för hur staden styrs (Klas Forsberg)

Göteborgs principer för medborgardialog

Kortfattat

GRUNDER
Allas lika värde, demokrati och social hållbarhet (#1)

NÄMNDERNAS UPPDRAG

Dialog ska övervägas när medborgare berörs ”i betydande grad”  (#2)

HUR SKA DIALOGEN SKE?
Medborgare har (minst) rätt att bli hörda – då ska barn och unga ha en särskilt rätt att komma till tals (#3&5)

GODA MÖJLIGHETER TILL DELTAGANDE SKA FINNAS (#4)

DIALOGENS RESULTAT & PÅVERKAN

Dialogens ”resultat” ska återkopplas (#6)

”De förtroendevalda ansvarar för hur resultatet av dialogen påverkar beslutet” (#7)

I större detalj

  1. Medborgardialog i Göteborgs Stad sker utifrån perspektivet om alla göteborgares lika värde, det demokratiska och hållbara samhället, i enlighet med stadsdelsreglementet. ”Nämnderna ska verka för att utifrån respekten för alla människors lika värde och rättigheter stärka medborgarnas delaktighet och engagemang som verkar främjande och förebyggande för en lokalt positiv samhällsutveckling. Detta skall på sikt bidra till ett mer demokratiskt och hållbart Göteborgssamhälle”.
  2. Vid förslag som direkt och i betydande grad rör stadens/stadsdelens invånare ska alltid medborgardialog övervägas och ställning tas Vid större förändringar av kommunens verksamhet ska strävan vara att föra en dialog med medborgarna. Göteborgsprinciperna för delaktighet och dialog gäller för strategier, politikområden, planer och projekt. Det är viktigt att övervägandet görs i tidigt skede. Omfånget och karaktären av medborgardialogen ska läggas fast för varje fråga. Göteborgarna ska alltid ha möjlighet att lämna sina synpunkter.
  3. Göteborgarna ska, som lägsta nivå, ha rätten att bli hörda (31) i de fall när man fattat beslut om att ha dialog Rätten att bli hörd gäller för alla strategier, politikområden, planer och projekt som har ett betydande intresse för medborgarna.
  4. Göteborgarna ska i samband med en dialog ges goda möjligheter att kunna delta Hänsyn ska tas till den aktuella målgruppen. Strävan ska vara att dialogen är utformad på så sätt att alla samhällets grupper ges likvärdiga möjligheter att delta. Uppsökande arbete för att nå prioriterade grupper ska särskilt övervägas. Dialogen ska annonseras brett. Det är viktigt att dialogen sker i ett tidigt och påverkbart stadium. Materialet ska vara tillgängligt och begripligt.
  5. Barns och ungas rätt att komma till tals skall särskilt beaktas. Verktyg som är anpassade för att fånga in barns perspektiv ska användas. Med barn avses personer upp till 18 år.
  6. Resultatet från medborgardialogen ska återkopplas Det är avgörande att det finns en kontinuerlig och bred återkoppling, av vad dialogen har fått fram och hur resultatet blev. Den lägsta nivån av återkoppling är att resultatet av dialogen återges till de som deltagit. En beskrivning av på vilket sätt medverkan i dialogen har påverkat processen bör ingå i återkopplingen.
  7. Förtroendevalda ansvarar för hur resultatet av dialogen påverkar beslutet Ansvaret för att prioritera frågor och göra bedömningar utifrån ett helhetsperspektiv ligger på de förtroendevalda som fattar beslut i frågorna. Dialogens resultat ska ligga till grund för underlaget som presenteras inför beslut.

Om nejets vishet

Sammanfattning

I stället för att undvika eller motverka den negativa eller kritiska rösten i en dialog kan man betrakta den som en positiv kraft. Genom att synliggöra och integrera ”nejet” kan man förvandla det från en motkraft till visdom. På så sätt bidrar du till att skapa mer konstruktiva processer och mer robusta, hållbara beslut.

Läs om hur man kan göra i praktiken för att synliggör och integrera nejet i beslutsprocesser – en länk till Thomas Jordans blogg

Att hitta nejets visdom

Det negativa/kritiska visar sig i olika former i dialoger. Det kan vara en person eller grupp som säger nej till ett förslag eller beslut eller någon som lägger fram negativ kritik. Ibland ser man ”nejet” i människors kroppsspråk: de vänder sig bort, rullar ögonen eller drar sig tillbaka från samtalet.
Som processledare kan du lära dig att känna igen det negativa och hantera det när det förekommer. Det är inte svårt att se när det är uppenbart och högljutt. Det är däremot svårare att upptäcka när det är subtilt och även dolt. Då ”känns det i luften” och stämningen i ett samtal blir ansträngd och tung. 

Det är vanligt att vi försöker att undvika eller tränga bort det negativa i våra dialoger. Vi betraktar vi det som problem som ska undanröjas eller undvikas.
Det är inte nödvändigtvis processledaren som gör sig skyldig till detta – gruppen själv vill ofta inte höra en viss ståndpunkt eller någon kritik. Många grupper censurerar vissa åsikter eller vissa beteenden – det gör de antigen medvetet eller omedvetet. Dessa tabubelagda ståndpunkter eller beteenden betraktas av gruppen som destruktiva, farliga eller besvärliga. Den som gör dem synliga eller ger dem röst riskerar att bli mottagare av gruppens ilska, irritation eller någon form av censur.

Det finns många anledningar till att det negativa trängs bort. I huvudsak härstammar dessa anledningar från rädsla och kontrollbehov.
När människor är överens och det råder konsensus, känner vi oss ofta trygga. Det som bryter mot tryggheten orsakar ofta rädsla. Vi ser ofta att grupper eftersträvar konsensus till varje pris – bara för att undvika otryggheten som uppstår när de blir oense. Behovet av att ha kontroll behöver inte vara ett uttryck för detta utan kan också vara ett uttryck för någons önskan till makt – och här pratar vi om en person eller grupps makt över en annan. För att säkerställa makt vill sådana personer i detta läge gärna bli av med allt som kan anses minska deras makt.

Det negativa som blir bortträngt försvinner inte. Det puttrar under ytan och påverkar processen och eventuella beslut som kommer fram ur den.
Detta kan ta sig olika uttryck. Ibland visar det sig som ett skämt – ofta vassa sådana eller skämt på någons bekostnad. Ibland handlar det om skitsnack i korridoren eller i fikarummet. Det kan också komma till uttryck som försök till lobbying eller att bygga allianser. Det syns också när samtalet blir mer formellt eller upphör helt – ett exempel är när en deltagare blir tyst och inte längre deltar i samtalet. I ett mer extremt läge kan det negativa komma till uttryck som sabotage – när någon aktivt eller passivt motverkar ett beslut eller när någon förstör eller skadar egendom som tillhör någon annan. (**länk – motståndslinje)

Att göra det negativa synlig minskar dess destruktiva kraft.
Det är när det negativa inte får komma upp till ytan som den förblir osynlig och därför potentiellt skadligt. Att synliggöra det negativa är inte särskilt svårt  – det handlar om att göra gruppen uppmärksam på att det finns. Däremot är det en konst att göra det på så vis att gruppen blir beredd att lyssna och att ta negativiteten på allvar. Risken är att gruppen inte vill ta emot det negativa och då har du som processledare möjlighet att hjälpa den förstå negativitetens värde eller faran av att tränga undan den igen. Viktigt är dock att du själv inte betraktar det negativa som farligt eller icke-önskvärt. Det finns flera olika sätt att synliggöra det negativa i dialogprocesser: återspegling (**länk), summering (**länk), metakommentarer (**länk) och humor är olika sådana redskap som du kan använda dig av.

Att integrera och ta vara på det negativa är att ta vara på gruppens omedvetna vishet.
Arnold Mindell, grundare till Deep Democracy, betraktar nej-rösten eller den negativa/kritiska rösten som gruppens visdom. Han grundar sin teori på Freuds tes att vårt undermedvetna innehåller visdom som vi kan ta vara på och integrera. Mindell ser det bortträngda negativa som del av en grupps undermedvetna – en del som gruppen inte än är redo att acceptera eller integrera. Vår erfarenhet har visat att resultaten av dialog blir positiv när vi synliggör nejet i en grupp och gruppen är beredd att höra det. Aggression minskar, dialog flödar lättare och eventuella överenskommelser håller bättre än när nejet inte kommer fram. 

Att synliggöra och integrera nejet är ett sätt att skapa hållbara dialoger.
Vi utgår i vårt arbete med dialog ifrån att vi möjliggör hållbar dialog genom att tillåta det negativa att bli synligt och genom att hjälpa gruppen att integrera det. Läs gärna mer om social hållbarhet (**länk) och om hållbar dialog (**länk).

…med tack till Anna Jacobsson för inslag och kommentarer i texten.

Samhällets omdaning

Samhällsomdaning

Medborgardialogens bakgrundskontext: Den stora samhällomdaningen

Världen har under de senaste åren förändrats på sätt som fått stora konsekvenser för samhällsutvecklingen. Av framför allt två skäl vill vi lyfta in denna bakgrundskontext när vi pratar om medborgardialog:

  • Dels synliggör den viktiga motiv till varför medborgare behöver involveras mer och ges ökade möjligheter till inflytande i arbetet med stadens utveckling.
  • Dels synliggör den två mycket olika ”ordningar” eller ”logiker” som samhället fungerar utifrån idag och som vi behöver kunna navigera i parallellt när vi arbetar med medborgardialog.

Samhällsomdaningen och dess betydelse för medborgardialog

Världen förändras idag i snabb takt. Snabb och omfattande globalisering, urbanisering och transnationell migration är förändringsprocesser som bidrar till att göra samhället både mer komplext och att förändra förutsättningarna för samhällsstyrning.

Förändringarna skapar också nya förutsättningar för kontakten mellan politiker, myndigheter och medborgare, och är därför viktig att känna till som en bakgrundskontext till arbete med medborgardialog.

Mycket kort kan förändringen beskrivas så här:

Nationalstatens makt att styra utvecklingen inom sitt territorium har minskat kraftigt de senaste ca 30 åren. För ungefär 350 år sedan påbörjades ”nationalstaternas era”. Dessförinnan var det städer som fungerade som nav för samhällets ekonomiska, kulturella och sociala utveckling, och flera olika aktörer hade betydande makt att påverka utvecklingen. När nationalstater bildades trängde dess maktinstitutioner ut andra tidigare maktaktörer och började allt mer suveränt kontrollera och styra utvecklingen inom sitt geografiska territorium. Med start efter andra världskriget påbörjades en process som skulle förändra och försvaga den statliga nivåns roll för utvecklingen i sina länder. Nya internationella ekonomiska regelverk och institutioner hade viktig betydelse för att globaliseringen – som i hög grad avstannat under nationalstatens storhetstid – åter skulle ta fart. De senaste cirka 30 åren har globaliseringen – pådriven av en nyliberal ideologi – intensifierats och bidragit till utvecklingsprocesser som omformar världen i snabb takt.

Globalisering, snabb och omfattande urbanisering och stora flöden av transnationell migration är idag tre samverkande utvecklingsprocesser som vävs samman på sätt som gör att de bara kan förstås i ljuset av varandra.

Globaliseringen har förändrat bl.a. våra kommunikationsmönster, den ekonomiska makten, och arbetsmarknadens förutsättningar. Detta – ihop med den nyliberala ideologi som dominerat – har bidragit till att minska staters möjlighet att bedriva en självständig politik för socio-ekonomisk nationell utveckling. I en välfärdsstat som Sverige har det i sin tur minskat statens förmåga att uppfylla det ”sociala kontrakt” – att garantera basal säkerhet, ekonomisk trygghet och social utveckling – som ligger till grund för att medborgarna ska betrakta politikers och myndigheters maktutövning som legitim. Globaliseringen skapar en ojämn ekonomisk utveckling. De som inte kan konkurrera på arbetsmarknaden faller efter, och där människor inte längre känner trygghet baserat på offentliga institutioners samhällsservice börjar alternativa trygghets- och försörjningssystem byggas upp baserat på mindre ”vi-grupper”, kopplat till exempelvis släktskap, vänskap eller gängtillhörighet.

Den snabba urbanisering som pågår – bland annat till följd av att städerna återigen börjat framträda som naven för ekonomisk, kulturell och social utveckling när den statliga nivån sett sitt manöverutrymme krympa – gör att världens idag 3 miljarder stadsbor förväntas ha utökats till 6 miljarder om bara ett fåtal decennier.

Den transnationella migrationen innebär att stora grupper människor idag inte är knutna till en plats på samma sätt som tidigare, utan rör sig mellan olika länder i sökande efter förbättrade livsförutsättningar eller utifrån band man skapat till olika platser i världen . Malmö är ett exempel på stad som tydligt påverkas av denna utveckling. Där beräknas hälften av stadens befolkning bytas ut på fem år. Många lever sina vardagsliv på flera platser i världen samtidigt genom kontakt med nära och kära via telefon och IT, och genom sociala och ekonomiska ansvarsrelationer att ta hänsyn till.

Förutom att dess tre processer vävs samman med varandra bidrar de också till att den globala och den lokala nivån flätas samman på nya sätt. En händelse på den ena nivån kan få stora återverkningar på den andra på kort tid.

Världen har som följd blivit allt mer komplex. Fler aktörer, på fler nivåer, påverkar olika utvecklingsprocesser. Dessutom påverkar aktörerna och processerna varandra i dynamiska samband.

Den stora heterogenitet i livsförutsättningar som skapas för olika människor gör också att förutsättningarna för politisk organisering förändrats i Sverige. Civilsamhällets och politiska partiers förmåga till organisering och representantskap baserat på stora gruppers kollektiva identiteter minskar. Allt färre i Sverige väljer att gå med i politiska partier och deltar därmed i det demokratiska samtalet om samhällets styre. Valdeltagandet bland vissa grupper – framför allt unga, kvinnor och utrikes födda – är idag betydligt lägre än för andra grupper. Samtidigt som många i dessa grupper står helt utanför det politiska deltagandet, är det politiska engagemanget hos många andra starkt. Ofta väljer man att kanalisera sitt engagemang via tillfälliga sociala rörelser kring en specifik fråga. Till skillnad från traditionella folkrörelseföreningar finns det i de sociala rörelserna ingen formell ledare som kan representera någon annan, eller några medlemmar som kan eller vill bli representerade. Därför finns ingen stabil legitim förhandlingspart som exempelvis myndigheter kan förhandla med för att skapa bindande överenskommelser.

Utvecklingen har gjort att vi idag har två parallella ordningar som vi behöver känna till och kunna samverka utifrån:

Dels finns den ”gamla” ordningen – den som vuxit fram under nationalstatens era, när nationalstaten hade makten över utvecklingen inom sitt territorium. Denna präglas av hierarkier och toppstyrning, och av ett linjärt tänkande.

Dels finns den ”nya” ordningen – den som vuxit fram efter andra världskrigets slut, och blivit allt mer framträdande sedan omkring 1990. Den präglas av styrning genom partnerskap mellan många olika ”likvärdiga” aktörer på olika nivåer som har makt att påverka en fråga.

De hållbarhetsutmaningar vi står inför – sociala, ekologiska och ekonomiska – kräver i många fall djup kunskap om hur olika människors livsförutsättningar ser ut, och vad som krävs för att de ska kunna och vilja bidra till verksamma gemensamma lösningar. Ökad möjlighet till inflytande från samhällets alla befolkningsgrupper – särskilt från grupper som i dag är marginaliserade och har svårt att få del av socio-ekonomisk utveckling – behövs både av demokratiskäl och för att verksamt kunna hantera de globala och lokala utmaningar vi idag står inför. Här kan medborgardialog som syftar till ökat inflytande spela en viktig roll.

Vidare läsning

Hans Abrahamsson är docent i freds- och utvecklingsforskning vid institutionen för Globala Studier vid Göteborgs universitet. I boken Framtiden är redan här: Hur invånare kan bli medskapare i stadens utveckling (forskningsprojektet Mellanplats, 2013, s. 10-13) beskriver han den samhällförändring som pågår i sin artikel ”Vår tids stora samhällsomdaning – städers ökade roll för social hållbarhet”.

(Länkadress: http://publications.lib.chalmers.se/records/fulltext/174504/local_174504.pdf)

I Göteborgs kommunfullmäktiges bakgrundsmaterial till Göteborgs Stads principer för medborgardialog står en del att läsa om hur samhället förändrats globalt och lokalt, hur förändringen skapar motiv för ökat inflytande från medborgare, och hur man kopplat till detta tänker kring medborgardialog. Se rapport 1, punkterna 1.2 – 1.4 samt 3.1 – 3.3.

Tjänsteutlåtande 2014-02-10, diarienummer 0933/12: Fördjupa demokratin genom att öka medborgarnas möjligheter till inflytande, starkare inflytande för stadsdelsnämnderna i stadsplaneringen samt förslag på e-demokratilösningar

(Ladda ner rapporten: rapport fordjupa demokratin – i pdf format)

I slutbetänkandet från regeringens demokratiutredning ”En uthållig demokrati!

Politik för folkstyrelse på 2000-talet” (SOU 2000:1), skrivs mycket om hur samhället har förändrats och vilka förändrade möjligheter till medborgarinflytande som skulle behöva övervägas i Sverige för att kunna fördjupa demokratin.

(Länkadress: http://www.regeringen.se/content/1/c4/06/24/1c43643c.pdf)

Samtalstyper

”Dialog” är ett ord som har kommit att få beteckna många olika saker. I dagens samhälle har ”invånardialog” ”medborgardialog” etc. blivit begrepp som kan häftas på alla slags samtal mellan beslutsfattare och invånare i grupp. För att underlätta ett gemensamt erfarenhetsutbyte och lärande kring olika aspekter av medborgardialog vill vi sortera en del bland de olika företeelser som kommit att förknippas med ordet ”dialog”.

Till hjälp för att kunna resonera kring olika samtal har vi gjort en förenklad modell över olika samtalstyper. Modellen är inspirerad av bland annat Sherry Arnsteins ”ladder of participation” och SKLs ”delaktighetstrappa” som båda fått stor spridning i Sverige. Till skillnad från dessa modeller har vi valt att beskriva olika samtalstyper utan koppling till frågan om vilken grad av inflytande deltagare/medborgare senare får över eventuella beslut kring det ämne samtalen rört. Skälet är att vi ser detta som två olika aspekter kring medborgardialog som det många gånger finns anledningar att hålla isär.

En annan skillnad är att vi valt att frångå bilden av en stege eller trappa, för att minska risken att vissa samtalstyper uppfattas vara per definition ”bättre” eller mer ”rätt” än andra. Vi menar att olika samtalstyper behövs beroende på samtalens syfte och kontext. Med modellen vill vi därför bidra till ett mer ”neutralt” utforskande av de olika samtalstypernas möjligheter, begränsningar och krav på förutsättningar för att de ska ha chans att upplevas som ”lyckade” av alla parter.

samtalstyper4

Förenklad modell över olika samtalstyper

Den första samtalstyp vi vill urskilja i modellen är information. Information handlar i sin renodlade form om att förmedla ett budskap från en part till en annan, med så korrekt förståelse för innehållet som möjligt hos mottagaren. Det handlar huvudsakligen om envägskommunikation, dvs monolog till skillnad från dialog, även om det i medborgardialogsammanhang ofta kombineras med möjligheten att ställa klargörande frågor.

Den andra samtalstypen är konsultation. I ”medborgardialogsammanhang” handlar detta vanligtvis om att beslutsfattare går ut och frågar medborgare vad de tycker i något visst ärende. Även här handlar det i grunden om monolog, fast i omvänd riktning jämfört med beslutsfattares informationsmöten. Vid både information och konsultation är det vanligtvis beslutsfattaren som sätter dagordningen för samtalet. I den mån medborgare väcker egna frågor vid informations- och konultationssammanhang betraktas det ofta som ”störande” eller ”fel” av beslutsfattare (och ibland även av andra invånare som deltar). I vissa konsultationssammanhang lämnas dock utrymme för medborgare att själva bidra med frågor, exempelvis i form av förslag på ämnen som en framtida konsultation bör kretsa kring.

Samtalstypen därefter är diskussion/debatt. Diskussion kan vara bra för att styra in ett samtal på att utesluta alternativ för att komma till ett avgörande och avslut på en fråga som man fört dialog kring. I en diskussion eller debatt handlar det i hög grad om att hävda sin egen position i en fråga i motsats till en motparts position. Det handlar om att argumentera för varför ”min ståndpunkt är bättre/rätt” medan ”din ståndpunkt är sämre/fel”. (I vissa fall handlar argumentationen istället om varför ”motparten inte ens bör kvalificeras att lyssnas på/ tas på allvar oavsett ståndpunkt”, men leder ändå till samma sak: försök att hävda att ”min ståndpunkt” är den som är mest värd att ta hänsyn till.) Ofta handlar diskussion/debatt inte om att i någon djupare mening lyssna på och låta sig påverkas av vad andra för fram i samtalet, utan formen liknar snarare dubbelriktad monolog. Utsikterna att med sina argument övertyga och omvända motparten är därmed små i de flesta debatter.

I vårt representativa demokratiska system har denna samtalstyp en stark ställning, vilket kan illustreras av att Fredrik Reinfeldt i en TV-intervju våren 2014 uttryckte att ”debatten är kronjuvelen i svensk demokrati”. En funktion diskussion/debatt kan ha – även när parterna inte är öppna för att lyssna på och påverkas av varandra – är att möjliggöra för åhörare/väljare att bilda sig en uppfattning om olika partiföreträdares resonemang och prioriteringar kring en fråga, genom att lyssna på och jämföra hur de argumenterar. På så vis kan samtalstypen bilda grund för väljare att ta ställning till vilket parti de vill stödja i ett kommande val. Det finns också sammanhang – exempelvis inom vetenskapen – där det finns ett gemensamt intresse hos motparterna att hitta fram till vad som är mer ”sant” respektive ”falskt” i en fråga. Här handlar argumentationen om att skapa transparens kring vad som ligger bakom de olika ståndpunkterna i frågan, för att gemensamt kunna granska bakomliggande utgångspunkter, antaganden och slutsatser och upptäcka eventuella brister. Det handlar fortfarande om vad som är ”rätt” respektive ”fel”, men här kan finnas större öppenhet att lyssna på och låta sig övertygas av motparten om denne lyckas visa på svaga länkar i det resonemang man själv fört. Vad diskussion inte lämpar sig särskilt väl för (men ofta används för) är att belysa en fråga som inte har något entydigt ”rätt och fel”, i syfte att nå djupare förståelse för den, exempelvis inför att beslut ska fattas.

För det lämpar sig istället den fjärde samtalstypen – ”lärande dialog” – vilken är den enda av dessa samtalstyper som vi skulle kalla dialog i den mening vi lägger i ordet. Dialogen har stort fokus på att lyssna på djupet på vad olika deltagare för fram i samtalet, ta in och låta sig påverkas av det, och att gruppen på så vis gemensamt kan lära mer och forma innehåll som är nytt för dem alla. Dialogen kräver inte att deltagarna ska vara eller bli överens med varandra, och den ger utrymme för även kritiska minoritetsröster att höras och kunna påverka. Dialogen fungerar väl bland annat för att ”packa upp” och förstå en aktuell fråga bättre, utifrån flera olika perspektiv. ”Lärande dialog” kan föras antingen i en ytligare sakfokuserad variant, eller i en djupare variant där även känslonivån och ibland även ”det omedvetna som finns under vattenytan” tas med i samtalet. Den djupare varianten krävs ofta för att effektivt kunna ta sig an frågor som är konfliktfyllda, men även för att kunna arbeta effektivt med problem som inte enkelt låter sig lösas genom hantering på enbart ”rationell nivå”. Många av de komplexa utmaningar världen står inför idag, både på lokal och global nivå, anses för att kunna hanteras verksamt behöva den unika kompetens som olika parter kan tillföra genom sina olika erfarenheter och perspektiv på frågan.

Vad gäller grader av inflytande deltagarna har över den fråga samtalet rör, så ökar den i viss mening ju mer till höger bland samtalstyperna i figuren vi går. Deltagarna får ökat inflytande över att vara med och forma meningsinnehållet i det samtal som förs. Det innebär ökat inflytande för deltagarna att vara med och forma exempelvis det kunskapsunderlag som ligger till grund för beslut i en fråga samtalet rör, oavsett vem som sedan formellt har att fatta beslutet. I figuren illustreras detta med att de formella beslutsfattarna (rödfärgade i figuren) vid samtalstypen lärande dialog, under själva samtalet har ”klivit ned från sin maktposition” och deltar – med att påverka och låta sig påverkas av den mening som kollektivt utvecklas – på lika villkor som andra deltagare.

Samtidigt kan alla dessa samtalstyper, medvetet använda, vara del i en längre dialogprocess som sammantaget syftar till att göra det möjligt för invånare att bli medskapande kring en specifik fråga eller kring den generella inriktningen för samhällets styrning. De kan utgöra byggstenar i en ”dialogkultur” – ett ständigt pågående samtal mellan medborgare och beslutsfattare, som grund för att beslut ska uppfattas mer legitima av medborgarna. Att kunna få information är en viktig förutsättning för att invånare ska kunna delta i samtal med beslutsfattare på meningsfulla sätt så att deras möjligheter till reellt inflytande ökar. Konsultation där beslutsfattare undersöker vad invånare tycker kring några förutbestämda alternativ kan vara på sin plats i vissa sammanhang, och likaså kan diskussion i syfte att komma till ett avslut kring en fråga som tidigare i processen grundligt belysts vara till hjälp i vissa skeden av en längre pågående dialogprocess. Viktigt är dock att i varje skede vara tydlig med det enskilda samtalets syfte och därmed vilken huvudsaklig samtalstyp och inflytandegrad invånarna kan förvänta sig vid ett specifikt möte med politiker/förvaltning.[1] Men ett sådant dialoginriktad förhållningssätt medför samtidigt att beslutsfattaren (eller dess företrädare) vid varje möte har en öppning och beredskap för att i viss utsträckning kunna kombinera ursprungligt huvudsyfte och samtalstyp med eventuella andra som invånare visar sig ha behov av, utan att för den skull tappa fokus för mötet. Det finns välfungerande tekniker för hur det kan göras utan att bli problem.

Vad gäller deltagarnas inflytande över vilket beslut som senare fattas mot bakgrund av det beslutsunderlag som kollektivt utvecklats (och kanske mot bakgrund av ytterligare beslutsunderlag att väga in), säger samtalstypen som använts inget om det. Deltagarnas inflytande över beslut kan se olika ut beroende på kontext. I slutänden avgör den formella makthavaren vem/vilka som ska fatta beslutet. Tydlighet gentemot deltagarna kring en väl genomtänkt idé om hur beslut i frågan så småningom ska fattas, menar vi är något av det avgörande för att bygga förtroende mellan invånare och makthavare istället för att riskera en svekdebatt om beslutet inte följer samtalsdeltagarnas vilja. Att makthavare deltar i genuin dialog menar vi därmed inte per definition står i konflikt med att exempelvis representativt valda politiker avgör en fråga och att ansvarsutkrävning på så vis blir möjlig.

 

[1] Begreppen ”samtal” och ”möte” används här i vid bemärkelse. Det kan handla om allt ifrån traditionella möten i grupp i en förberedd möteslokal, till ”indirekta möten och samtal” mellan medborgare och styrande via exempel enkäter, webb-panerler, etc.

Beslutskvadranten

Om matrisen

Beslutskvadranten är en modell som kan hjälpa till att synligöra en beslutsprocess eller delar av en beslutsprocess. Detta görs genom att symboliskt bryta ner processen med hjälp av två axlar som skapar fyra fält som karakteriserar olika förutsättningar. Genom att identifiera var i beslutskvadranten som beslutsprocessen hör hemma kan den bidra till att skapa ökad förståelse för olika aktörers roller och visualisera för både anställda i kommunen och invånare utifrån vilka premisser ett visst beslut fattades.

beslutskvadrant4

Den vertikala axeln är en skala som beskriver i vilken grad beslutsfattaren delar beslutsmakt och ansvar. Nederst är på axeln sker en låg fördelning av beslutsmakt och ansvar, högst upp en hög fördelning av beslutsmakt och ansvar.
Nederst på axeln kan en beslutsfattare resonera på följande vis: ”Det är vi som har ansvaret, det är vi som är satta att ta beslut. Vi öppnar inte upp för att andra ska kunna påverka våra beslut.”
Längst upp på axeln kan en beslutsfattare resonera såhär:_ ”Vi delar beslutsmakt med andra och därmed även ansvar med andra.”

Martin Sande och Andy Williamson[1] pratar om att kontroll präglar beslut som fattas längst ner på axeln och att medskapande i högre grad präglar besluts som fattas längre upp.

Den horisontella axeln beskriver distansen och närheten till dem som berörs av ett beslut. Längst till vänster är distansen stort. Beslutet tas inte utifrån ett samtal eller annan kontakt med berörda. Ju längre till höger man rör sig på skalan desto mer öppnar man för kontakt med dem som berörs av beslutet. Det kan handla om att dela information, ta reda på information, för någon form av samtal eller även djupare möten där man tar reda på hur berörda personer ser på saken, hur de mår eller vilka känslor och drömmar de har.

Längst till vänster kan det låta så här: ” jag/vi vet vad vi ska göra och behöver inte information eller kontakt med berörda”. Längre åt höger kan tanken ändras till: ”Vi tar reda på hur berörda tänker. Vi vet inte nödvändigtvis allt som behövs för att fatta ett bra beslut”. Längst till höger kan det vara: ”Vi är i högsta grad intresserad av att fatta beslutet med en intim kunskap om berördas förutsättningar, tankar, känslor, förhoppningar.

När Sande och Williamson använder orden arrogans och intimitet på den horisontella skalan handlar det för dem om maktens tendens till arrogans kontra öppenhet för ett riktigt möte mellan beslutsfattarna och berörda. Ordet intimitet handlar här om kvalitén i mötet – en öppenhet för känslor, erfarenheter, upplevelser och tankar.

De fyra kvadranterna

Kvadrant 1: Beslutsfattaren bestämmer – med begränsad inblandning av berörda

Längst ner i vänsterhörnet fattas beslut helt självständigt och utan någon form av konsultation. Sådana beslut är ibland nödvändiga. I krissituationer kan en ledare behöva fatta beslut snabbt.

På den högre sidan av kvadrant 1 kan däremot det handla om att beslutsfattaren kräver att en utredning ska ske där röster från de som berörs ska ingå. Det kan handla om att beslutsfattaren kräver att ett underlag framställs på ett sätt som visar berördas olika perspektiv. Allt detta för att kunna fatta ett bättre beslut – även om det inte förekommer något möte mellan beslutsfattaren och berörda parter.

Några argument för att hålla sig till kvadrant 1:

  • Ett effektivt sätt för nämnder att fatta bra beslut – det blir ett bra underlag om dialoger genomförs av kompetenta tjänstemän
  • Snabbare och biligare än att involvera medborgare och andra
  • Krissituationer kräver snabba, effektiva beslut
  • Mindre komplicerad när man inte involvera många andra
  • Minskad stress om man inte behöver möta upprörda människor själv

Möjliga nackdelar:

  • Kan uppfattas som auktoritär
  • Kan leda till att individer och grupper känner sig marginaliserade
  • Kräver hög grad av transparens för att behålla folkets förtroende – våra beslutsprocesser och strukturer är inte alltid tillräckligt transparenta
  • Processen riskerar bli intellektuell och abstrakt. Detta kan skapa problem om det handlar om starka känslor och ett behov att bli hörd hos berörda
  • Vinster om effektivitet, tid och pengar kan gå förlorade om det blir konflikt eller motstånd på grund av att beslutet fattades utan att involvera berörda
  • Att helt exkludera berörda från en beslutsprocess bedöms allmänt att inte bidra till social hållbarhet
  • Att förenkla komplexa problem kan göra att problemen förvärras

Kvadrant 2: Begränsning av beslutsämnen, process och/eller deltagare

Kvadrantens vänsttra sida reserveras för ”dialoger” som anordnas trots att beslutet redan står fast eller där beslutsfattarna egentligen inte är intresserade av att höra berördas röster. Det kan handla om en form av dekorativ dialog och i värsta fall försök att manipulera en känsla av inflytande.

Kvadrantens högre sida handlar om att öppna upp för att dela beslutsmakt i en begränsad utsträckning. Här följer olika sätt som begränsningar kan ske:

  • Begränsning av ämne: ”vi samtalar om några ämnen men inte om ämnen påverkan inte är möjligt eller önskevärt”
  • Begränsning av beslutsområden: några exempel: ”berörda medborgar kan besluta över hur projektet ska genomföras men beslutet om projektet själv reserveras för nämnden” eller ”de kan bestämma över färgen på parkbänkarna – resten tar vi hand om”.
  • Begränsning av deltagande: några exempel: ”vi delar makt med några få” eller ”vi bjuder in grupper som vi känner och har bra kontakt med” eller ”våra interna regler kräver att enbart dem som bor inom 1 km från bygget ska konsulteras”
  • Begränsning av tid och/eller budget: ”vi har bara tid för en kort dialogprocess och ska ha ett öppet möte där folk kan samtala med oss”

Några argument för att hålla sig till kvadrant 2:

Medan det inte finns bra argument för att manipulera skulle man kunna säga att:

  • Det är möjligtvis tryggare för beslutsfattare att kunna begränsa aspekter av samtalet inför ett beslut.
  • Ibland finns inte tid och resurser för att blanda in hela spektrumet av berörda parter – då är en begränsad grupp bättre än inget alls (så går argumentet)

Möjliga nackdelar:

  • Begränsningar kan uppfattas av berörda som manipulation och även förakt
  • Att begränsa deltagare kan ge direkt negativa resultat: det kan uppfattas som om beslut fattas bakom stängda dörrar eller kan leda till att vissa grupper stängs ut från beslutsprocesser på grund av valet att dela makt med några få.

Kvadrant 3: Beslutsfattare behåller makt att bestämma över innehåll och process men kommer närmare berörda

I kvadrantens vänstersida skulle man kunna placera formella samrådsprocesser där beslutsfattare är med och träffa representanter för berörda medborgare. Sådana processer karakteriseras av att de styrs av beslutsfattare. Ju högre upp man rör sig, ju mindre är styrningen och kontroll över beslutsprocessen och innehåll.

I kvadrantens vänstersida kan en placera beslut som grundar sig på en närkontakt med berörda personer och grupper. Ju större beslutsfattarens öppenhet för påverkan, desto högre upp rör man sig på den vertikala skalan.

Några argument för att hålla sig till kvadrant 3:

  • Kommunens strukturer förvänta sig att politiker ska ta ansvar för beslutsprocesser
  • Att dela beslutsmakt med människor som inte förstå en situation kan vara oansvarig
  • Det representativa politiska systemet bygger på att beslutsmakt ligger hos politiker. Att komplettera detta med dialog och deliberation är i linje med demokratiutredningen.
  • Att öppna sig för andra, att träffa dem på riktigt – skapar förtroende

Möjliga nackdelar:

  • Om inte återkoppling sker och transparens finns, kan kontroll över beslutsmakt uppfattas som manipulation.
    Återkoppling om hur beslutsfattare resonerade för att komma fram till sitt beslut – varför de valde ett alternativ över en annan – kan vara avgörande för deltagare i en dialog att beslutsfattarna var öppna för inflytande i första hand. Om intrycket är att de inte var öppna och beslutet inte kunde påverkas – då kan det lätt hända att medborgare känner sig manipulerade.
  • I konflikter och komplexa samhällsproblem – är det riskabelt att behålla kontroll över beslutsmakten. I vissa fall kan det leda till en upptrappning av problemet eller konflikten.

Kvadrant 4: Deltagare är med i beslut om innehåll och process. Mångfald eftersträvas

Kvadrant 4 kännetecknas av beslut som fattas i högre utsträckning gemensamt med berörda parter. Detta kan innebära att personerna själva är inblandade eller att representanter för olika perspektiv är med i beslutsprocessen. Till vänster i kvadranten kan man tänka sig formella processer där representantskap utgår ifrån formella grupper – föreningar, bolag, myndigheter och andra organisationer. Makt att besluta delas med dessa deltagare i processen.

Några argument för att hålla sig till kvadrant 4:

  • För att uppnå social hållbarhet hävdar vi (på S2020) att en mångfald av perspektiv ska inkluderas i beslutsprocesser.
    Ju större mångfalden och ju öppnare samtalet är, ju större är möjligheter till att uppnå social hållbarhet.
  • Konflikter där hållbara lösningar behövs ska helst hanteras genom att ge deltagare makt över processen och innehållet.
    Motsatsen till en sådan process är en där en domare eller skiljedomare bestämmer för Det kan debatteras om detta sätt att lösa eller hantera konflikter leder fram till hållbara resultat.
  • Bygger förtroende och ökar legitimitet.
    ”Genom att dela med sig makt får man legitimt makt” (så lyder argumentet)

Möjliga nackdelar:

  • Tar lång tid
  • Kräver högre kunskap i att leda dialog- och beslutsprocesser
  • Kan kosta avsevärd mer än enkla konsultationsprocesser
  • Kräver en hög grad av tillit från beslutsfattare att involvera berörda medborgare i besluten

[1] From Arrogans till Intimacy

Check-in: steg för steg

Check-in är ett sätt att uppmärksamma de som deltar i ett möte genom att alla får möjlighet att inledningsvis göra sin röst hörd. På så sätt bryts isen av att tala inför andra, detta kan underlätta för exempelvis blyga deltagare som annars inte tar ordet att bli inledningsvis bli delaktiga i samtalet.

Anledningar att använda en check-in i någon form:

  • Att skapa ökad jämlikhet i samtalet – att bryta hierarki
  • Personer eller grupper som ofta är tysta får en röst
  • Ger en indikation av viktiga saker som ”finns i luften” – och som ibland annars riskerar att ligga under ytan och störa en process omedvetet.
  • Synliggör deltagarnas förväntningar på mötet

Check-in steg för steg:

  • När du har hälsat alla välkomna, kan du börja med att säga att det vore bra att veta vilka som är i rummet, vilka förväntningar som finns och (eventuellt) vilka tankar och känslor deltagarna bär med sig in i mötet.
  • Förklara vad du menar med en check-in: att alla bör presentera sig för varandra, att vi tar reda på förväntningar och annat som är viktigt för samtalet och den typ av check-in du avser genomföra.
  • Beskriv att i en Check-in så kommenterar vi inte varandra utan lyssnar enbart.
  • Illustrera med dig själv som exempel genom att presentera dig själv först. På så vis sätter du tonen och visar hur mycket deltagarna ska säga. Ibland behöver en vara kortfattad och ibland behövs mer utrymme för att ge plats till det deltagarna bär med sig.
  • Några saker man kan inkludera i en check-in:
    • Vad du heter.
    • Vad du gör (som alternativ till din jobbtitel och möjligtvis i anslutning till processen som är fokus för dagen).
    • Dina förväntningar på samtalet/mötet
    • Hur du mår (någonting som påverkar dig när du sitter här).
  • Be deltagare att inte kommentera det andra säger.
  • Håll det kort om du inte har mycket tid.

Som samtalsledare kan du välja att summera viktiga förväntningar och beroende på situationen kommentera dem eller även öppna upp för en diskussion om samtalets agenda.

Översikt

Inledning

En dialogprocess är mycket mer än ett enskilt tillfälle där människor samtalar med varandra. Vi ser dialog som en process där deltagare tänker och skapar tillsammans och förhoppningsvis lär från varandra. I bästa fall leder dialog till förändring eller transformation hos några eller alla intressenter. Vi utgår ifrån att bra dialogprocesser leder fram till bättre beslut.

Förhållningssättet (som representeras av den stora cirkeln i modellbilden)

Förhållningsättet i en dialog värdegrunden som dialogen bygger på. Resultatet påverkas av uppdragsgivarens (beställarens) och process-/samtalsledarens förhållningsättet.

I detta verktyg utgör hållbarhet grunden till förhållningssättet som vi förespråkar. Hållbara levande system präglas av mångfald, sammanhållning, relationer och emergence. I dialogsammanhang översätts detta till fyra grundantaganden:

  1. Mångfalden av perspektiv berikar dialog – att utesluta legitima perspektiv leder sannolikt till destruktiva konflikter och sämre dialog
  2. En neutral (och empatisk) dialogledare skapar sammanhållning i dialog
  3. Klara och öppna relationer mellan intressenter skapar förutsättningar för bra dialog där även svåra frågor kan hanteras
  4. Det nya (lösning, överenskommelse, samförstånd) framträder när ett gynnsamt samtalsklimat skapas.

Dessa fyra grundantaganden ger upphov till konkreta riktlinjer för dialogledare. (Verktyget syftar på att tydliggöra dessa principer)

  1. Ta reda på och involvera alla perspektiv i en fråga – eller så många som möjligt
  2. Ta reda på nej-rösten (också minoritetsrösten) för den innehåller vishet för majoriteten
  3. Fastställa graden av konflikt innan dialogen dras igång
  4. Betrakta alla perspektiv som likvärdiga – det finns inga rätt eller fel, bra eller dåliga perspektiv. Det är din neutralitet som dialogledare som gör att alla perspektiv kan bli synliga
  5. Lyssna med empati och utan att göra en bedömning – detta skapar förtroende och engagemang
  6. Återkoppla kontinuerligt
  7. Använd dialogverktyg som främjar öppenhet och klarhet bland deltagare
  8. Uppmuntra till direkta möten när möjligt – det är i sådana möten som förändring har störst möjlighet att ske
  9. Relationen mellan intressenter fortsätter även när samtalet är slut – underlätta för dialogens fortsättning
  10. Tillåt deltagare att vara delaktiga i dialogens innehåll och process
  11. Lita på deltagarnas förmåga att hitta en väg framåt – styr inte i onödan
  12. Underlätta för konkretisering av dialogens resulta

Ett angreppssätt

Dialogens första fas: att lyssna

Huvudsyfte med den lyssnande fasen: att ta in (inkludera) alla perspektiv i frågan.
Mål: att inte exkludera något legitimt perspektiv.

För att kunna anordna meningsfulla samtal mellan intressenter i en dialog, krävs en lyssnande fas där en tar reda på vilka som kan betraktas som intressenter, vilka som representerar olika perspektiv och hur samtalen bör läggas upp. Om denna fas genomförs väl, skapas förtroende för processen och ökas möjligheten att komma fram till meningsfulla beslut, lösningar eller samförstånd.

Den lyssnande fasen innehåller flera moment:

  • Att få tydlighet över dialogens syfte och dialogledarens mandat
  • Att förstå vad frågan handlar om och vilka olika perspektiv som finns.
  • Att ge form till (designa) samtal som svarar upp till dialogens syfte samt dialogledarens mandat och som möjliggör ett lärande samtal där perspektiven kan synliggöras och interagera med varandra.

Lyssnande eller inventering kan ske på många olika sätt: genom enskilda möten, i grupp, genom att bjuda in eller söka upp människor på olika sätt.

Självklart är det så att en sällan kan prata med alla intressenter eller även med representanter för alla som berörs. I verktyget diskuterar vi olika sätt att hantera den svåra frågan om representativitet och hur man hör även de tysta röster i samhället i verktyget.

Dialogens andra fas: att samtala

Huvudsyfte med samtalsfasen: att synliggör perspektiven och att skapa ömsesidig förståelse mellan förespråkare för olika perspektiv.
Mål: klarhet över perspektiven som finns och öppenhet för olika perspektiv.

Det är först när perspektiven blir tydliga och när de ställs mot varandra i ett samtal att samtalet får en lärande karaktär. Om inte detta sker kan man högst betrakta samtalet som förmedling, insamling eller ett utbyte av meningar. Alla dessa varianter har värde i sig, men får olika konsekvenser för dialogens tredje fas, konkretisering. Vi förespråkar i detta verktyg samtal med ett lärande karaktär eftersom vi anser att sådana samtal oftare tendera att leda till hållbara resultat.

Hur anordnas och genomföras ett lärande samtal? Det finns en rad metoder och dialogverktyg som bidrar till att skapa lärande samtal. De kännetecknas av följande:

  • Att perspektiven i en fråga blir synliga
  • Att deltagare känner sig hörda och upplever att de tas på allvar
  • Att syftet med dialogen är tydligt för alla
  • Att deltagare ges möjlighet att öppna sig för andras perspektiv snarare än att hålla fast i sina egna positioner. Det betyder inte att de behöver ge upp sina perspektiv, bara att de ser att det finns fler legitima sätt att betrakta en fråga eller problem.

Dialogens tredje fas: att konkretisera

Konkretiserings huvudsyfte: att låta det nya uppstår ur samtalet
Mål: konkreta lösningar, samförstånd, prototyper

Medskapande dialog är mer än ett trevligt samtal. Den leder till något konkret (som inte är samma sak som kvantifierbart). Konkretisering innebär att man kommer fram till ett tydligt beslut som kan innebära:

  • att någon/några ska göra något
  • att något förmedlas till en beslutsfattare om den inte är närvarande
  • att testa en lösning i en mindre skala – en process som kallas för prototypande
  • att åsikter eller förslag tas in i en beslutsprocess och att det sker återkoppling över resultatet av processen

Återkoppling är av stor vikt i varje dialogprocess. Utan detta finns stor risk att intressenters och deltagarnas förtroende skadas. Att återupprätta förtroende tar en oerhört lång tid och mycket ansträngning.

 

Om neutralitet

Neutralitet är troligtvis processledarens viktigaste egenskap. Neutralitet innebär att du inte står på någon deltagares sida. Neutralitet är något som du aktivt väljer. Att vara neutral kräver att du blir medveten om dina egna åsikter och perspektiv. I nedanstående text kan du läsa om neutralitet som en viktig del av ditt förhållningssätt som processledare, samtalsledare eller uppdragsgivare.

Ett sätt att tänka om neutralitet

Att leda en dialog utan att vara styrande är inte självklart.
Du kan styra dialogen i en viss riktning utan avsikt att göra det. Att vara neutral är ett aktivt val och något som du behöver uppmärksamma under hela processen.

Neutralitet innebär först och främst att du blir medveten om att det finns många olika perspektiv i en fråga och att inga av dessa perspektiv nödvändigtvis innehåller hela sanningen.
Olika deltagare i dialogen betraktar frågan eller problemet från sitt eget perspektiv. Människors perspektiv påverkas av det som de bär med sig:  erfarenheter, samhällsposition, var de bor, världsbild och mycket mer. Det är inte märkligt att vi inte har samma syn på samhällsfrågor och problem. Du bör först bli medveten om dina egna perspektiv –  perspektiven som finns inom dig. Fråga dig själv: hur ser jag, som vanlig medborgare/invånare, på frågan? Bli medveten om din ståndpunkt och eventuella motstridiga ståndpunkter inom dig.

Neutralitet innebär att du aktivt avstår från att göra en bedömning i frågan.
När du tar på dig den neutrala rollen, väljer du att inte göra en bedömning om något är (eller om någon har) rätt eller fel, att något är bra eller dålig, sämre eller bättre än något annat, spännande eller tråkig, klok eller dum. Det finns enbart olika perspektiv och alla har lika värde för dig som befinner dig i den neutrala rollen. Du må undra om man även kan vara neutral om du känner att något är ”fel eller orättvist”. Kan du till exempel vara neutral i en fråga som handlar om diskriminering? Svaret är att du i din roll som facilitator väljer att inte ta ställning. Du betraktar alla perspektiv som likvärdiga, som lika intressanta. Det gäller då även att se ditt ”vanliga” perspektiv som ett av fler i frågan.  

Att vara neutral skiljer sig från att vara ledare eller att ta en ledande roll i en dialog.
Deltagare i en dialog förväntas att ta ställning i en fråga. De förväntas inte vara neutrala – att stå för sitt perspektiv. Sedan kan de vara mer eller mindre öppna för att anpassa sitt perspektiv eller sätta sig in i andras perspektiv. Att driva ett perspektiv innebär att jag försöker (till att börja med) övertyga andra om att min ståndpunkt är bättre än deras. Du som facilitator finns till för att se till att allas perspektiv blir ”synliga” och hörda av alla andra. Om du håller med någons perspektiv, kommer de som håller ett annat perspektiv att betrakta dig som opartisk och gör dig till motståndare.

När du tappar din neutralitet riskerar du att skapa konflikt.
När du stödjer (eller tar ställning mot) ett perspektiv väljer du sida i dialogen. Det kan leda till att människor blir upprörda. Konflikten uppstår därför att du som processledare är skyldig av ett dubbelbudskap (länk): du påstår att du är neutral medan dina handlingar visar motsatsen. Dubbla budskap gör människor arga och du riskerar att bli mottagare för deras ilska (och eventuellt även annan ilska de bär med sig).

Neutralitet utan empati och förståelse kan kväva dialogen.
Att lyssna på någon med full uppmärksamhet lockar fram dialog. För att kunna göra det behöver du vara intresserad av det talaren säger. Att lyssna med empatisk inställning och med intresse för vad den andre säger betyder inte att du behöver hålla med den. Om du däremot enbart är neutral, men inte visar intresse genom ditt sätt att lyssna, kommer de att märka det och samtalet kommer att påverkas negativt.  Du kan prova detta själv: lyssna på någon med intresse och med en empatisk inställning. Se skillnaden när du enbart tar emot det den andre säger utan att verkligen vara intresserad.

Du kan öva din neutralitet i vardagen och bli skickligare på att vara en neutral processledare.
Det är lättast att börja med dig själv. När du blir medveten om att du har ett perspektiv eller att du upplever en känsla, ta ett mentalt steg tillbaka och betrakta dig själv samt tanken eller känslan som du upplever. Försök göra det utan att göra en bedömning. Säg till dig själv: nu upplever jag irritation eller nu har jag en stark åsikt. Om du kan, gör detta med en attityd av förståelse eller empati (och inte enbart distans). Du behöver inte stanna i din neutralitet – för då kommer du inte att kunna uträtta mycket – men du kan återvända dit då och då.
Sedan kan du göra samma process när du är med på ett möte. Bli en betraktare av de olika perspektiven som finns i rummet. Försök samtidigt även att betrakta perspektivet du själv hade innan du förflyttade dig till ”det neutrala rummet”.Sedan återvänder du till din roll som deltagare eller ledare.

Du kan vara neutral även som ledare eller deltagare i dialogprocesser. Detta kräver en högre grad av medvetenhet om dina tankar och känslor.
För att kunna utnyttja neutralitetens kraft, behöver du som ledare eller deltagare förflytta dig mellan två olika inre rum eller roller. Du kan bli neutral en stund, betrakta alla perspektiv och sedan återvända till din roll som ledare eller deltagare där du inte längre är neutral. Genom att indikera att du byter roller kan hjälpa till att undvika förvirring över dina olika roller. 

Att inventera perspektiv

En lista

  • Förstå perspektivbegreppet
  • Ta reda på perspektiven
  • Ta kontakt med berörda personer och grupper
  • Rita en perspektivkarta
  • Se till att perspektiven är representerade
  • Kommunicera det ni har hört och stämma av: har vi missat något?

Förstå perspektivbegreppet

Perspektiv, i dialogsammanhang, är en ståndpunkt, känsla eller idé i förhållande till en fråga eller ett problem. Flera människor eller grupper kan ha samma perspektiv. En person kan samtidigt ha flera olika perspektiv. Vi säger att ett perspektiv är mer än en person och samtidigt är en person mer än ett perspektiv.
Ett exempel: i en dialog som handlade om trängselskatt i Göteborg fanns det bland invånare många olika perspektiv: Många tyckte att skatten var orättvis. Andra tyckte att trängselskatt var bra. Många var upprörda. Några var uppgivna. Staden ville minska billtrafik. De ville också säkerställa finansiering av utbyggnaden av kollektivtrafik. Alla dessa är legitima perspektiv. Att lämna ut någon av dessa (eller de många andra) skulle riskera en upptrappning av konflikten och äventyra dialogen.

Ta reda på perspektiven

Det finns många olika sätt att ta reda på perspektiven. Allra bäst är det om du kan träffa människor i direkta möten. Förtroende som du skapar genom att lyssna, ställa frågor och tillåta dem att ställa frågor är av stort värde när fler parter ska mötas senare. Andra alternativ är att prata via videolänk, telefon eller via epost. Det som är viktigt att veta är: vad handlar frågan om? hur tänker och känner människor?
Ett exempel: I en dialog om en skolfråga var en förälder tydligen upprörd. Först pratade hon om hur kommunen inte brydde sig om vanliga människor och gjorde så som de ville. Sedan kom det fram att hon var bekymrad över sitt barn som hade svårigheter i skolan och att en ny organisation skulle påverka honom negativt.

Ta kontakt med berörda personer och grupper

Här är olika sätt att göra det:

  • Kontakta organisationer. Ta kontakt med formella ledare och kontaktpersoner i organisationer som kan vara berörda av frågan.
  • Ta kontakt med informella nätverk. Detta är inte alltid lätt. Genom sociala medier eller personlig kontakt kan du ställa frågan vem i nätverket du bör prata med. Du kan också få kontakt med nätverkets informella ledare eller språkrör.
  • Knacka dörr. Gå ut i ett område och berätta om den planerade dialogen. Fråga människor du möter om de känner sig berörda av frågan, om de vill delta i dialogen och i så fall vad de skulle vilja prata om och på vilket sätt.
  • Hitta personer som har andras förtroende. På engelska pratar man om ”elders”, inte nödvändigtvis äldre människor, men snarare de som har en viss status i en gemenskap eller grupp. Dessa människor finns även i formella organisationer där de inte nödvändigtvis har en formell roll.
  • Stå på torget… eller på någon allmän plats och ta kontakt med förbipasserande. Det kan vara en idé att meddela i förväg via flyers eller i media att du/ni kommer att finnas på en plats vid en viss tid. Det kan vara en idé att bjuda på kaffe eller liknande för att lättare knyta kontakt. Ibland används en husvagn eller tält för att skapa en lugn plats för att prata
  • Besök skolor. Där frågan rör barn eller om ni vill få barnets perspektiv på en fråga, kan ni ta kontakt med skolor och träffa barn i skolsammanhang.
  • Organisera aktiviteter. I dialogen om Älvstaden organiserades båtturer för barn och ungdomar. På utflykten fick barnen delta i en ”skattjakt” där de skulle identifiera viktiga landmärken och anteckna dem på en karta.
  • Vandra. Perspektivvandringar, trygghetsvandringar och framtidsvandringar är exempel på dialoger som sker på vandrande fot. (länk)
  • Gör en utställning. Utställningar med bilder och modeller drar till sig människor som är intresserade och nyfikna. Utställningar används ofta i samband med samråd i planprocesser.
  • Öppna en brevlåda så att folk kan skicka mejl
  • Skapa en kommentarsida på en hemsida

Rita en perspektivkarta

Under inventeringens gång kan man börja rita en karta över alla perspektiv. Var möjligt kan man gruppera likadana perspektiv och hitta rubriker som beskriver en grupp åsikter, känslor eller ståndpunkter.

Se till att perspektiven är representerade

På något sätt måste det vara tydligt för den som håller ett perspektiv, att det ska vara representerade på ett vettigt sätt. Allra bäst är om människor själva kan representera perspektiven de står för. I vissa fall kan någon eller några representera perspektiv för en större/bredare grupp.

Kommunicera det Ni hör och stämma av: har vi missat något?

Kommunicera alla perspektiv som kommer fram under inventeringen. På så sätt ser ger ni deltagare möjlighet att korrigera eller komplementera det ni har fångat upp som perspektiv. Det viktiga är att stämma av om någon känner att deras perspektiv har inte tagits med. Se till att ni rätta till beskrivningen i så fall.

Hållbarhetsprinciper för dialog

De fyra grundantaganden ger upphov till konkreta riktlinjer för dialogledare. Dessa kallar vi för dialogens hållbarhetsprinciper

  1. Ta reda på och involvera alla perspektiv i en fråga – eller så många som möjligt
  2. Ta reda på nej-rösten (också minoritetsrösten) för den innehåller vishet för majoriteten
  3. Fastställa graden av konflikt innan dialogen dras igång
  4. Betrakta alla perspektiv som likvärdiga – det finns inga rätt eller fel, bra eller dåliga perspektiv. Det är din neutralitet som dialogledare som gör att alla perspektiv kan bli synliga
  5. Lyssna med empati och utan att göra en bedömning – detta skapar förtroende och engagemang
  6. Återkoppla kontinuerligt
  7. Använd dialogverktyg som främjar öppenhet och klarhet bland deltagare
  8. Uppmuntra till direkta möten när möjligt – det är i sådana möten som förändring har störst möjlighet att ske
  9. Relationen mellan intressenter fortsätter även när samtalet är slut – underlätta för dialogens fortsättning
  10. Tillåt deltagare att vara delaktiga i dialogens innehåll och process
  11. Lita på deltagarnas förmåga att hitta en väg framåt – styr inte i onödan
  12. Underlätta för konkretisering av dialogens resultat

Principerna var för sig

 

Fyra hållbarhetsgrunder för dialog (detalj)

I detta verktyg utgör hållbarhet grunden till förhållningssättet som vi förespråkar. Hållbara levande system präglas av mångfald, sammanhållning, relationer och emergence. I dialogsammanhang översätts detta till fyra grundantaganden:

  1. Mångfalden av perspektiv berikar dialog – att utesluta legitima perspektiv leder sannolikt till destruktiva konflikter och sämre dialog
  2. En neutral (och empatisk) dialogledare skapar sammanhållning i dialog
  3. Klara och öppna relationer mellan intressenter skapar förutsättningar för bra dialog där även svåra frågor kan hanteras
  4. Det nya (lösning, överenskommelse, samförstånd) framträder när ett gynnsamt samtalsklimat skapas.

Länkar

Ordlista

Om du saknar en förklaring av ett ord, uppmärksamma oss gärna genom att skriva något i kommentarsfältet under rubriken kontakta oss.

Dialog

En omtyckt definition (med tack till Martin Sande): Konsten att tänka tillsammans och där vi är överens om att vi inte behöver vara överens.

Dialogledare, samtalsledare, processledare

  • Ordet dialogledare innefattar samtalsledare – det vill säga de som leder specifika dialoger – och processledare – de som är ansvarig för en längre process.
  • I texten används samtalsledare för att beskriva någon som hanterar specifika samtal eller dialoger. Personen är inte nödvändigtvis ansvarig för hela processen – från förberedelse till uppföljning.
  • En processledare har ansvar för en dialogprocess. Det innebär planering, förberedelse, inventering, genomförande av dialogen, och uppföljning. Processledaren behöver inte vara personen som leder specifika samtal och dialoger.

Enkla frågor, komplicerade frågor, komplexa frågor

Det är viktigt att förstå skillnaden mellan enkla, komplicerade och komplexa frågor när du ska designa dialogen.

  • Ett exempel på en enkel fråga är att reparera en motor – man diagnostiserar felet och åtgärdar det – ofta enligt föreskrivna metoder.
  • Komplicerade frågor är flera enkla frågor som måste lösas samtidigt – till exempel att få en robot att landa på mars. Dessa problem kan ofta lösas linjärt och logiskt och det finns utmärkta metoder för att göra det.
  • Komplexa problem eller frågor kräver dock flexibilitet på grund av att förutsättningar och information ständigt ändrar sig. Här är det viktigare att ha ett lämpligt förhållningssätt än en bra metod eller rutin.

Facilitator, facilitering

Ett ord som inte förekommer på svenska i ordlistor och i ordböcker, men som används av många i samband med dialog och konflikthantering, och som då har att göra med vilken roll dialogledaren tar. Att facilitera betyder att underlätta. I sammanhanget är en facilitator en ”samtalsunderlättare”, någon som gör det möjligt för ett samtal eller en dialog att ske. Vissa som vänder sig emot att en dialogledare ska ”leda” eller ”styra” ett samtal fördrar orden facilitator och facilitering.

Intressenter, berörda parter

Under inventerings- och återkopplingsfasen av dialogprocessen behöver vi fundera över vilka som berörs av en fråga, och i vilken grad de berörs. Det finns inga glasklara riktlinjer för hur man bedömer detta. I ”Dialogstödet” kommer vi att prata om intressenter och om berörda parter.

  • Intressenter kommer vi att använda för personer eller grupper som i hög grad påverkar/ påverkas av en fråga.
  • Berörda parter kommer vi att använda för personer eller grupper som i någon grad påverkar/ påverkas av en fråga. Kategorin berörda parter är alltså per definition en större grupp som även inkluderar intressenter.
    (På engelska motsvarar intressenter key stakeholders, och berörda parter stakeholders)

 

Webbplatskarta

Utskriftssida

Denna sida används för att skriva ut alla favoriter. Om inga favoriter är valda visas alla texter.

Konkretisera

Medskapande dialog är mer än ett trevligt samtal. Den leder till något konkret (som inte är samma sak som kvantifierbart). Konkretisering innebär att man kommer fram till ett tydligt nästa steg. Det kan innebära:

  • att någon/några ska göra något
  • att något förmedlas till en beslutsfattare om den inte är närvarande
  • att testa en lösning i en mindre skala – en process som kallas för prototypande
  • att åsikter eller förslag tas in i en beslutsprocess och att det sker återkoppling över resultatet av processen

 

Samtala

Det är först när perspektiven blir tydliga och när de ställs mot varandra i ett samtal att samtalet får en lärande karaktär. Om inte detta sker kan man högst betrakta samtalet som förmedling, insamling eller ett utbyte av meningar. Alla dessa varianter har värde i sig, men får olika konsekvenser för dialogens tredje fas, konkretisering. Vi förespråkar i detta verktyg samtal med ett lärande karaktär eftersom vi anser att sådana samtal oftare tendera att leda till hållbara resultat.

Huvudsyfte med samtalsfasen: att synliggör perspektiven och att skapa ömsesidig förståelse mellan förespråkare för olika perspektiv.
Mål: klarhet över perspektiven som finns och öppenhet för olika perspektiv.

 

Två verktyg för att synliggöra perspektiv under ett samtal

Återspegling

Spegling eller återspegling är ett bra sätt att få klarhet i ett samtal, att hjälpa deltagare att lyssna och att sänka tempot i samtalet. Bra spegling är ett utmärkt sätt att synliggör och tydliggör det som deltagare säger i en dialog. Den kan även användas av deltagare eller ledare i dialogsammanhang.

Här kan du läsa mer om hur man gör återspegling

Summering

Ibland drar samtalet iväg och processledaren får inte möjlighet att bryta in. Ibland vill man att samtalet mellan deltagare ska fortgå ohindrat. Summering är ett bra sätt att hjälpa deltagare orientera sig, få större klarhet och själva få en andningspaus när samtalet hettar till. Summering kan också hjälpa med att lugna ner arga eller upprörda deltagare.

Läs mer om hur man gör en bra summering

 

Lyssna

För att kunna anordna meningsfulla samtal mellan intressenter i en dialog, krävs en lyssnande fas där en tar reda på vilka som kan betraktas som intressenter, vilka som representerar olika perspektiv och hur samtalen bör läggas upp. Om denna fas genomförs väl, skapas förtroende för processen och ökas möjligheten att komma fram till meningsfulla beslut, lösningar eller samförstånd.

Huvudsyfte med den lyssnande fasen:  att inventera läget för att kuna designa så bra samtal och möten som möjligt i nästa fasen. Det kan handla om att ta reda på vilka perspektiv finns med i frågan, vilka personer står för och kan representerar olika perspektiv, vilka samtal som behövs och på vilket sätt samtalen bör gå till.

Att inventera perspektiv

Om neutralitet

 

Förhållningssätt

Förhållningsättet i en dialog är värdegrunden som dialogen bygger på. Resultatet påverkas av uppdragsgivarens (beställarens) och process-/samtalsledarens förhållningsättet.

I detta verktyg utgör hållbarhet grunden till förhållningssättet som vi förespråkar. Hållbara levande system präglas av mångfald, sammanhållning, relationer och emergence. I dialogsammanhang översätts detta till fyra grundantaganden:

  1. Mångfalden av perspektiv berikar dialog – att utesluta legitima perspektiv leder sannolikt till destruktiva konflikter och sämre dialog
  2. En neutral (och empatisk) dialogledare skapar sammanhållning i dialog (läs mer om neutralitet)
  3. Klara och öppna relationer mellan intressenter skapar förutsättningar för bra dialog där även svåra frågor kan hanteras
  4. Det nya (lösning, överenskommelse, samförstånd) framträder när ett gynnsamt samtalsklimat skapas.

Dessa fyra grundantaganden ger upphov till konkreta riktlinjer för dialogledare – dialogens hållbarhetsprinciper

  1. Ta reda på och involvera alla perspektiv i en fråga – eller så många som möjligt
  2. Ta reda på nej-rösten (också minoritetsrösten) för den innehåller vishet för majoriteten
  3. Fastställa graden av konflikt innan dialogen dras igång
  4. Betrakta alla perspektiv som likvärdiga – det finns inga rätt eller fel, bra eller dåliga perspektiv. Det är din neutralitet som dialogledare som gör att alla perspektiv kan bli synliga
  5. Lyssna med empati och utan att göra en bedömning – detta skapar förtroende och engagemang
  6. Återkoppla kontinuerligt
  7. Använd dialogverktyg som främjar öppenhet och klarhet bland deltagare
  8. Uppmuntra till direkta möten när möjligt – det är i sådana möten som förändring har störst möjlighet att ske
  9. Relationen mellan intressenter fortsätter även när samtalet är slut – underlätta för dialogens fortsättning
  10. Tillåt deltagare att vara delaktiga i dialogens innehåll och process
  11. Lita på deltagarnas förmåga att hitta en väg framåt – styr inte i onödan
  12. Underlätta för konkretisering av dialogens resultat

 

Startsidan

Översikt

Förhållningssättet  i en dialog är värdegrunden som dialogen bygger på. Förhållningssättet representeras av den stora cirkeln i modellbilden

Ett steg för steg förklåring av hur dialogen går till. Vår modell åtskiljer tre faser – LyssnaSamtala eller Konkretisera

Här får du en översikt över vår modell för dialog

Bibliotek

Anteckningar och bildspel från seminarier, kuser och workshops och andra texter om dialog.