Om neutralitet

Neutralitet är troligtvis processledarens viktigaste egenskap. Neutralitet innebär att du inte står på någon deltagares sida. Neutralitet är något som du aktivt väljer. Att vara neutral kräver att du blir medveten om dina egna åsikter och perspektiv. I nedanstående text kan du läsa om neutralitet som en viktig del av ditt förhållningssätt som processledare, samtalsledare eller uppdragsgivare.

Ett sätt att tänka om neutralitet

Att leda en dialog utan att vara styrande är inte självklart.
Du kan styra dialogen i en viss riktning utan avsikt att göra det. Att vara neutral är ett aktivt val och något som du behöver uppmärksamma under hela processen.

Neutralitet innebär först och främst att du blir medveten om att det finns många olika perspektiv i en fråga och att inga av dessa perspektiv nödvändigtvis innehåller hela sanningen.
Olika deltagare i dialogen betraktar frågan eller problemet från sitt eget perspektiv. Människors perspektiv påverkas av det som de bär med sig:  erfarenheter, samhällsposition, var de bor, världsbild och mycket mer. Det är inte märkligt att vi inte har samma syn på samhällsfrågor och problem. Du bör först bli medveten om dina egna perspektiv –  perspektiven som finns inom dig. Fråga dig själv: hur ser jag, som vanlig medborgare/invånare, på frågan? Bli medveten om din ståndpunkt och eventuella motstridiga ståndpunkter inom dig.

Neutralitet innebär att du aktivt avstår från att göra en bedömning i frågan.
När du tar på dig den neutrala rollen, väljer du att inte göra en bedömning om något är (eller om någon har) rätt eller fel, att något är bra eller dålig, sämre eller bättre än något annat, spännande eller tråkig, klok eller dum. Det finns enbart olika perspektiv och alla har lika värde för dig som befinner dig i den neutrala rollen. Du må undra om man även kan vara neutral om du känner att något är ”fel eller orättvist”. Kan du till exempel vara neutral i en fråga som handlar om diskriminering? Svaret är att du i din roll som facilitator väljer att inte ta ställning. Du betraktar alla perspektiv som likvärdiga, som lika intressanta. Det gäller då även att se ditt ”vanliga” perspektiv som ett av fler i frågan.  

Att vara neutral skiljer sig från att vara ledare eller att ta en ledande roll i en dialog.
Deltagare i en dialog förväntas att ta ställning i en fråga. De förväntas inte vara neutrala – att stå för sitt perspektiv. Sedan kan de vara mer eller mindre öppna för att anpassa sitt perspektiv eller sätta sig in i andras perspektiv. Att driva ett perspektiv innebär att jag försöker (till att börja med) övertyga andra om att min ståndpunkt är bättre än deras. Du som facilitator finns till för att se till att allas perspektiv blir ”synliga” och hörda av alla andra. Om du håller med någons perspektiv, kommer de som håller ett annat perspektiv att betrakta dig som opartisk och gör dig till motståndare.

När du tappar din neutralitet riskerar du att skapa konflikt.
När du stödjer (eller tar ställning mot) ett perspektiv väljer du sida i dialogen. Det kan leda till att människor blir upprörda. Konflikten uppstår därför att du som processledare är skyldig av ett dubbelbudskap (länk): du påstår att du är neutral medan dina handlingar visar motsatsen. Dubbla budskap gör människor arga och du riskerar att bli mottagare för deras ilska (och eventuellt även annan ilska de bär med sig).

Neutralitet utan empati och förståelse kan kväva dialogen.
Att lyssna på någon med full uppmärksamhet lockar fram dialog. För att kunna göra det behöver du vara intresserad av det talaren säger. Att lyssna med empatisk inställning och med intresse för vad den andre säger betyder inte att du behöver hålla med den. Om du däremot enbart är neutral, men inte visar intresse genom ditt sätt att lyssna, kommer de att märka det och samtalet kommer att påverkas negativt.  Du kan prova detta själv: lyssna på någon med intresse och med en empatisk inställning. Se skillnaden när du enbart tar emot det den andre säger utan att verkligen vara intresserad.

Du kan öva din neutralitet i vardagen och bli skickligare på att vara en neutral processledare.
Det är lättast att börja med dig själv. När du blir medveten om att du har ett perspektiv eller att du upplever en känsla, ta ett mentalt steg tillbaka och betrakta dig själv samt tanken eller känslan som du upplever. Försök göra det utan att göra en bedömning. Säg till dig själv: nu upplever jag irritation eller nu har jag en stark åsikt. Om du kan, gör detta med en attityd av förståelse eller empati (och inte enbart distans). Du behöver inte stanna i din neutralitet – för då kommer du inte att kunna uträtta mycket – men du kan återvända dit då och då.
Sedan kan du göra samma process när du är med på ett möte. Bli en betraktare av de olika perspektiven som finns i rummet. Försök samtidigt även att betrakta perspektivet du själv hade innan du förflyttade dig till ”det neutrala rummet”.Sedan återvänder du till din roll som deltagare eller ledare.

Du kan vara neutral även som ledare eller deltagare i dialogprocesser. Detta kräver en högre grad av medvetenhet om dina tankar och känslor.
För att kunna utnyttja neutralitetens kraft, behöver du som ledare eller deltagare förflytta dig mellan två olika inre rum eller roller. Du kan bli neutral en stund, betrakta alla perspektiv och sedan återvända till din roll som ledare eller deltagare där du inte längre är neutral. Genom att indikera att du byter roller kan hjälpa till att undvika förvirring över dina olika roller.