Översikt

Inledning

En dialogprocess är mycket mer än ett enskilt tillfälle där människor samtalar med varandra. Vi ser dialog som en process där deltagare tänker och skapar tillsammans och förhoppningsvis lär från varandra. I bästa fall leder dialog till förändring eller transformation hos några eller alla intressenter. Vi utgår ifrån att bra dialogprocesser leder fram till bättre beslut.

Förhållningssättet (som representeras av den stora cirkeln i modellbilden)

Förhållningsättet i en dialog värdegrunden som dialogen bygger på. Resultatet påverkas av uppdragsgivarens (beställarens) och process-/samtalsledarens förhållningsättet.

I detta verktyg utgör hållbarhet grunden till förhållningssättet som vi förespråkar. Hållbara levande system präglas av mångfald, sammanhållning, relationer och emergence. I dialogsammanhang översätts detta till fyra grundantaganden:

  1. Mångfalden av perspektiv berikar dialog – att utesluta legitima perspektiv leder sannolikt till destruktiva konflikter och sämre dialog
  2. En neutral (och empatisk) dialogledare skapar sammanhållning i dialog
  3. Klara och öppna relationer mellan intressenter skapar förutsättningar för bra dialog där även svåra frågor kan hanteras
  4. Det nya (lösning, överenskommelse, samförstånd) framträder när ett gynnsamt samtalsklimat skapas.

Dessa fyra grundantaganden ger upphov till konkreta riktlinjer för dialogledare. (Verktyget syftar på att tydliggöra dessa principer)

  1. Ta reda på och involvera alla perspektiv i en fråga – eller så många som möjligt
  2. Ta reda på nej-rösten (också minoritetsrösten) för den innehåller vishet för majoriteten
  3. Fastställa graden av konflikt innan dialogen dras igång
  4. Betrakta alla perspektiv som likvärdiga – det finns inga rätt eller fel, bra eller dåliga perspektiv. Det är din neutralitet som dialogledare som gör att alla perspektiv kan bli synliga
  5. Lyssna med empati och utan att göra en bedömning – detta skapar förtroende och engagemang
  6. Återkoppla kontinuerligt
  7. Använd dialogverktyg som främjar öppenhet och klarhet bland deltagare
  8. Uppmuntra till direkta möten när möjligt – det är i sådana möten som förändring har störst möjlighet att ske
  9. Relationen mellan intressenter fortsätter även när samtalet är slut – underlätta för dialogens fortsättning
  10. Tillåt deltagare att vara delaktiga i dialogens innehåll och process
  11. Lita på deltagarnas förmåga att hitta en väg framåt – styr inte i onödan
  12. Underlätta för konkretisering av dialogens resulta

Ett angreppssätt

Dialogens första fas: att lyssna

Huvudsyfte med den lyssnande fasen: att ta in (inkludera) alla perspektiv i frågan.
Mål: att inte exkludera något legitimt perspektiv.

För att kunna anordna meningsfulla samtal mellan intressenter i en dialog, krävs en lyssnande fas där en tar reda på vilka som kan betraktas som intressenter, vilka som representerar olika perspektiv och hur samtalen bör läggas upp. Om denna fas genomförs väl, skapas förtroende för processen och ökas möjligheten att komma fram till meningsfulla beslut, lösningar eller samförstånd.

Den lyssnande fasen innehåller flera moment:

  • Att få tydlighet över dialogens syfte och dialogledarens mandat
  • Att förstå vad frågan handlar om och vilka olika perspektiv som finns.
  • Att ge form till (designa) samtal som svarar upp till dialogens syfte samt dialogledarens mandat och som möjliggör ett lärande samtal där perspektiven kan synliggöras och interagera med varandra.

Lyssnande eller inventering kan ske på många olika sätt: genom enskilda möten, i grupp, genom att bjuda in eller söka upp människor på olika sätt.

Självklart är det så att en sällan kan prata med alla intressenter eller även med representanter för alla som berörs. I verktyget diskuterar vi olika sätt att hantera den svåra frågan om representativitet och hur man hör även de tysta röster i samhället i verktyget.

Dialogens andra fas: att samtala

Huvudsyfte med samtalsfasen: att synliggör perspektiven och att skapa ömsesidig förståelse mellan förespråkare för olika perspektiv.
Mål: klarhet över perspektiven som finns och öppenhet för olika perspektiv.

Det är först när perspektiven blir tydliga och när de ställs mot varandra i ett samtal att samtalet får en lärande karaktär. Om inte detta sker kan man högst betrakta samtalet som förmedling, insamling eller ett utbyte av meningar. Alla dessa varianter har värde i sig, men får olika konsekvenser för dialogens tredje fas, konkretisering. Vi förespråkar i detta verktyg samtal med ett lärande karaktär eftersom vi anser att sådana samtal oftare tendera att leda till hållbara resultat.

Hur anordnas och genomföras ett lärande samtal? Det finns en rad metoder och dialogverktyg som bidrar till att skapa lärande samtal. De kännetecknas av följande:

  • Att perspektiven i en fråga blir synliga
  • Att deltagare känner sig hörda och upplever att de tas på allvar
  • Att syftet med dialogen är tydligt för alla
  • Att deltagare ges möjlighet att öppna sig för andras perspektiv snarare än att hålla fast i sina egna positioner. Det betyder inte att de behöver ge upp sina perspektiv, bara att de ser att det finns fler legitima sätt att betrakta en fråga eller problem.

Dialogens tredje fas: att konkretisera

Konkretiserings huvudsyfte: att låta det nya uppstår ur samtalet
Mål: konkreta lösningar, samförstånd, prototyper

Medskapande dialog är mer än ett trevligt samtal. Den leder till något konkret (som inte är samma sak som kvantifierbart). Konkretisering innebär att man kommer fram till ett tydligt beslut som kan innebära:

  • att någon/några ska göra något
  • att något förmedlas till en beslutsfattare om den inte är närvarande
  • att testa en lösning i en mindre skala – en process som kallas för prototypande
  • att åsikter eller förslag tas in i en beslutsprocess och att det sker återkoppling över resultatet av processen

Återkoppling är av stor vikt i varje dialogprocess. Utan detta finns stor risk att intressenters och deltagarnas förtroende skadas. Att återupprätta förtroende tar en oerhört lång tid och mycket ansträngning.