Att jobba med perspektiv

Perspektiv, i dialogsammanhang, betecknar en människas (eller en grupp av människors) ståndpunkt i förhållande till en fråga eller ett problem.

Ett exempel: Jag är kritiskt till ett beslut om att det ska byggas i min förort. Jag känner mig begränsad eller kränkt. Mina känslor kan bero på att jag upplever att den nya utvecklingen fördärvar min utsikt. De kan också bero på andra saker som inte har en direkt koppling till byggandet – till exempel att jag som medborgare känner mig överkörd av politiken eller att jag är rädd att invandrare ska flyta in i mitt område. Varje individ reagerar på ett individuellt sätt och präglas av unika erfarenheter, känslor och tankar.

Vi kan då säga att det finns lika många perspektiv som det finns deltagare eller intressenter i en dialog om en bestämd fråga.

Kom vi säger att kommunen vill lägga ner en skola. Person A tycker att det är en förfärlig idé därför att det skulle innebär långa resor för barnen till en annan skola. Person B tycker också att idén är förfärlig därför att barnens trygghet påverkas. För A handlar det om ett besvär med tid och resor medan det för person B handlar om barnens (eller Bs egna) trygghetsbehov.

Är det möjligt att hitta sambandet mellan dessa? Flera människors perspektiv kan ofta grupperas tillsammans.

A och B i vårt skolexempel kan dock stå sida vid sida för att protestera under en plakat med orden: beslutet påverkar våra barn!

En sådan gruppering av perspektiv är alltid en subjektiv indelning som någon gör med syftet att förenkla.

Man skulle likaväl kunna säga att de representerar perspektivet ”vi håller inte med beslutet”. Det skulle även vara möjligt att dela upp perspektivet för att ge uttryck för A alla som tänker som hon när det gäller resor, och B tillsammans med andra som har bekymmer med trygghet.

Att tänka i termer av perspektiv skiljer sig från ett traditionellt representationstänkande.

Perspektiv kan delas av olika grupper och det kan finnas olika perspektiv i samma grupp. En representant för en föräldraförening i vårt exempel skulle behöva representera föräldrar som tycker att skolnedläggningen är besvärlig OCH andra som tycker att det blir mycket bättre för barnen att vara i grannskolan som är finare. I stället kan man tänka bjuda in representanter för båda grupper.

I perspektivtänkande är det inte en fråga om att få representanter för organisationer eller grupper att delta i en dialog, men snarare att se till att så många av perspektiv som möjligt finns med i dialogen.

Många som anordnar dialoger tänker att man bör ha med representanter från föreningar, organisationer och även informella grupper. Problemet är dock att samhället inte enbart består av formella grupper. Informella grupper som plötsligt uppstår kring en fråga och som står för ett eller fler perspektiv blir allt vanligare. Att arbeta med perspektiv gör också gruppöverskridande allianser synliga samtidigt som det blir möjligt för personer som tillhör ”motsatta grupper” att byta eller anpassa sitt perspektiv.

Om vi kan komma bort från formell representation, får vi möjlighet att skapa en dialog där perspektiv bryts mot varandra och som leder till nya insikter och ökad ömsesidig förståelse.

Det finns flera exempel från dialoger där deltagare under dialogens gång får insikt om och förståelse för någon annans perspektiv. Insikten medför att de är beredd att anpassa sitt eget perspektiv för att komma fram till en lösning. I vårt hypotetiska exempel om skolans nedläggning skulle det till exempel kunna ske att trygghet blir en fråga som fler än bara föräldrar tycker är viktig och som kan tas med i beslutet om att lägga ner skolan samt genomförandet av beslutet.